Göteborgsposten – 14 november 1863, sida 2

Radhusrätten. Snickaregesällen Alexander Ferdinand Dag, som natten till den 22 sistl. Oktober genom sönderbrytande af lås skaffade sig inträde till en vind i huset n:o 22 vid Sillgatan, der han tillgrep en ytterrock och en kontorsrock, stod i onsdags inför rådhusrätten. Rockarnes egare, snickaregesällen Sihlberg, värderade i poliskammaren, der Dag redan erkänt sin förbrytelse, de båda plaggen till 120 rdr, hvilket värde dock af adhusrätten nedprutades till 40 rdr, och dömdes Dag för olofligt tillgrepp förenadt med inbrott att böta det stulnas tredubbla värde med 120 rdr eller underderga 20 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att i 8 månader hållas till allmänt straffarbete. — F. d. vice kronolänsmannen Anders Eden dömdes den 21 sistl. Oktober af rådhusrätten för våldsumt beteende mot sin hustru, Sofia Nygren, till 2 månaders fängelse. Men dermed var saken ej slut. Hustru Eden sade sig då vilja söka skiljsmessa till säng och säte från sin oregerlige man och inlemnade sistl. onsdag till rådhusrätten en ansökan härom, stödjande densamma på mannens våldsamma sinnelag och oordentliga lefnadssätt. Äsven yrkade hon, det Eden måtte aläggas att af ett efter hans aslidne fader väntadt arf utbetala underhåll för deras minderåriga barn. an fängelset var inställd, inlemnade till Eden, som fri rätten en längre skrift, deri han ville visa, att felet till den dåliga sammanlefnaden, om det ej helt och hållet låge hos hustrun åtminstone vore gemensamt, ty båda hade redan år 1860 af kyrkorådet erhållit varning för ofridsam sammanlefnad. Skriften innehöll dessutom en mängd klagopunkter mot hustrun: för falskhet före äktenskapet, ithy att hon uppgifvit en af henne förut ingången trolofning vara bruten, hvilket visat sig ej vara förhållandet; för svartsjuka och despotiskt sinnelag — hon hade nemligen ej velat inrymma åt honom den ringaste röst vid afgörandet af deras gemensamma angelägenheter samt till och med gått så långt, att hon spottat på honom och ösfversallit honom med sparkningar och de gröfsta oqvåden —; vidare hade hon honom ovetande tid efter annan tagit penningar ur hans fickor och då han, som i 2 år varit borta, hemkommit, hade hon ej velat gifva honom del af boets ställning, hvilket, som det nu visat sig, blifvit så skuldsatt af hustrun, att ej ens de honom den 21 Okt. ådömda böterna för sylleriförseelse derur kunnat utgå; slutligen yrkade han att hustrun måtte åläggas att med värjemålsed fria sig från dessa beskyllningar. Hvad beträffar hustruns begäran om boskillnad bestred Eden den helt och hållet såsom stridande mot deras gemensamma intresse, och kunde han ej anse denna begäran annorlunda än såsom tillkommen under ett tillstånd af mindre vetande. Barnet ville han ej låta qvarblifva under hustruns vård, och om så blefve fallet förklarade han sig ovillig att lemna bidrag till dess underhåll. Radhusrätten ansåg Edens genstämning ej vara af den beskaffenhet att något afseende dervid kunde fästas och fällde det utslag, att de oeniga makarne skulle under ett års tid vara skiljda till säng och säte samt derunder ej få besöka hvarandra, vid fara för den deremot felande af 14 dagars fängelse. Barnet skulle under tiden vistas hos modren och af det väntade arfvet 60 rdr qvartaliter beräknas för dess underhåll. CER AESRESERER ARSENAL AASE