Göteborgsposten – 14 november 1863, sida 2

gångsoch Polissak Sanasoch TolIsSsSaker. Poliskammaren. Kronobåtsmannen Anders Olsson Frimodig, från torpet Brännet under hemmanet Slätten i Lundby socken, Wädtle härad af Wenersborgs län, stod sistl. thorsdag inför poliskammaren, på angifvelse, att hafva på det mest upprörande sätt misshandlat arbetskarlen Gustaf Anderssons 1 år 11 månader gamla son. Enligt angifvelsen skulle Frimodig fattat barnet i bröstet och handlöst slagit det mot sängen, hvarunder det fått en svår kontusion vid ena tinningen; barnets rygg hade äfven visat spår af svår misshandling, äfvensom det haft 2:ne framtänder utslagne i öfre tandraden. Till nämnde dag hade endast ett vittne, arbetskarlen Berndt Nilsson, blifvit inkalladt, hvarföre målet uppsköts som till i går, då ytterligare 2:ne vittRätt nen jemte det misshandlade barnets föräldrar blifvit inkallade. Af deras sammanstämmande berättelser framgic att Frimodig söndagen den 41:ste d:s innevarit i Nilssons bostad i Nyfikeliden. Nilsson hade då hemtat ett qvarter bränvin och gifvit Frimodig en sup, hvarpå denne hade bedt att få öfvertaga det öfverblifna bränvinet, emedan han å sin sida ville undsägna Gustaf Andersson, som bodde i rummet nästintill och tillsammans med hvilken han under sommaren arbetat på Lindholmen. Inkommen till Gust. Andersson och hans bustru fästade Frimodig uppmärksamhet vid det i sin på ett par stolar tillredda bädd liggande barnet. Frimodig påstod att barnet led den s. k. engelska sjukan och erbjöd sig att kurera densamma. Föräldrarne gåfvo sitt bifall och Frimodig framtog sin fällknif, hvarvid han ristade barnet i bröstet. I det utsipprande blodet fuktades ett stycke socker, hvilket gafs barnet att för Detta lär vara en af de sympatikurer, som begagnas mot förenämnde sjukdom, och så länge gick det väl an, men derefter hade hans raseri egentligen börjat. Han hade fattat barnet, som oaktadt sin ålder hvarken kunde gå eller tala, vid bröstet och kastat det tillbaka mot bädden, derunder det troligen erhållit kontusionen vid ena tinningen, hvilken enligt ett af vittnenas intyg bildade en bullnad så stor som ett äpple. Under tiden hade han utfarit i de vildaste eder och hotelser emot barnet. Han hade bedt att få se barnets kropp och påstått detsamma vara ven luden bortbyting, som borde gå tillbaka till sin mor i h—e och bedja henne lemna det rätta barnet tillbaka. Derpå lade Frimodig gått tillbaka intill Nilsson, då dennes hustru förebrått honom hans beteende mot barnet. Frimodi hade då upprepat att det vore en bortbyting och til, lagt att Åsådana böra dö innan sol går ned, och så skall denne också och det genom min hand5, Derefter hade han ånyo ingått till Andersson och der fortsatt sina svordomar och förbannelser öfver barnet. Hustru Nilsson, som i 4 månader haft barnet i sin vård och derföre hade fästat sig vid detsamma, hade följt efter, för att se hvad man vidare ämnade företaga mot det olyckliga offret. Fadren hade då stått på golsvet och modren helt lugnt setat i ett hörn under det Frimodig fortsatte med sina svordomar öfver barnet, som låg på sin bädd, blödande ur mun och r Frimodig hotade att slå det som ett kreatur, ty det vore en djefvul från helvetet. På hustru Nilssons fråga till Andersson om han verkligen kunde tro barnet vara bortbytt svarade han: ja hvem vet huru det är, kanske det blir bättre om det blir ombytt.Z Sedan Frimodig ännu en stund fortfarit med sina ohyggliga utgjutelser hade han aflågsnat sig utan att sadren förut gjort nåsot för att hejda eller utdrifva våldsverkaren. Följande en hade föräldrarne begifvit sig ut och efter vanligheten lemnat barnet Berndt Nilsson hade då gätt in för att ge detsamma litet mat, hvar efter han tillkallat en poliskonstapel. genom hvars försorg barnet blef fördt till barnsiukhuset, der det sedermerilit. Fi arne, väl som Frimodig, sökte väl mildra vittnenas berättelser, ehuru med föga framgång. Hustru Nilsson intygade, att barnets moder under den tid hon haft detsamma hemma visat sig högst hj lös och försumlig, men att mannen deremot mera vänlig emot gossen. För inlordrande af läkarebetyg öfver det stack: offret för foräldrarnes hjertloshet och vidske pelse samt för ännu ett vittnes hörande uppsköts målet till den 17 d:s, och Frimodig får emellertid fortfarande gästa cenen. — Arbetskarlen August Bengt Magnusson utbjöd thorsdag på aftonen en blå kläde skappa i värdskaren Löferens källare vid Sillgatan. Kyparen som skötte rörelsen, misstänkte att ej kappan vore ärligen bekommen, men sade s lja köpa den och betala det begärda priset, 16 rdr. Som Magnusson sade sig utbjuda densamma för annan person ville se något skriftligt från denne och M. aflägsör att ans a det begärda intyget, hvarunEfter en timmas op återkom M. medförande en papperslapp, hv: arpå a med blyerts tecknade, nästan ol reställa intyget, hvilket till på köpet s underskrift. Löfgren tes derigenom ytterligare och ensamt. 8 sistl. husic Löfgren, dock Lölgren nade der Löfgren emellertid tog kappa n. förlo 8 b sina misstankar rde att få tala vid kappans egare. Denne uppgaf Magnusson vänta sig vid Gamle port, hvarföre han och L. begåsvo sig dit — men till Magnussons stora förvåning hade karlen, hvars namn han naturligtvis ej kände, försvunnit. L. tog då Magnusson med sig upp i polisen der han hölls