Göteborgsposten – 13 november 1863, sida 1

— Det både tror och vet jag, svarade Eleanor allvarligt. — Hvad kommer man att göra med honom? IIvad blir af honom? Han kommer väl icke att hängas? Folk hänges ju icke mer för förfalskning. Ack, Eleanor, hur går det honom? Jag älskar honom så ömt, att jag icke frågar efter hvad han är eller hvad han har gjort. Jag älskar honom ännu, och jag skulle vilja dö för att frälsa honom. — Laura, du behöfver icke vara rädd, svarade mrs Monckton bittert. Launcelot Darrell slipper alla svåra följder af det brott, han begått. Ian kommer att hålla sitt hufvud högre än han någonsin förr hållit det. Han blir egare af Woodlands innan nästa vecka är slut. — Men hans samvete, Eleanor! — hans samvete! Han blir så olycklig — han kommer att lida sådana qval. Laura slet sig undan den arm, som stödde henne och störtade upp. — Eleanor! ropade hon, hvar är han? Det är kanske icke för sent att göra allt detta ogjordt. Ilan kan vil lägga tillbaka det rätta testamentet. — Nej, det rätta testamentet ir borta. — Då kan han förstöra det falska. — Jag tror icke att det kunde bli möjligt för honom. Om hans hjerta ej är förhärdadt mot samvetsqvalen, får han god tid att ångra sig, innan testamentet kommer att öppnas. Om han vill rätta hvad han brutit, så bör han bekänna sitt brott för sina tanter och vädja till deras barmhertighet. De äro sannolikt de enda, som komma att bli