Göteborgsposten – 10 november 1863, sida 1

c Att beskrifva all denna jämmer, allt detta elände, alla dessa fasor, låter sig ej göra. Vi hafva dock upplefvat allt, upplefvat hvad svårligen kunnat tänkas. Många män och qvinnor dukade under och föllo afsvimmade ned bland de brinnande husen och måste bäras derifrån. Flera blefvo förda till lasarettet. Så vidt ännu kändt är, har likväl ingen. menniska blifvit innebränd, men väl åtskilliga kreatur. I fredags förmiddag var hela södra staden nedbrunnen, men elden har fortfarit att brinna både fredagen och lördagen, och ännu i den stund, då detta nedskrifves (på söndagsmorgonen) brinner det i åtskilliga tomter. At offentliga hus som nedbrunnit må nämnas: rådhuset, folkskolehuset (det präktigaste i Halland), fattighuset, telegrafstationshuset. I södra staden finnes, ifrån kyrkan räknadt, inga hus qvar, mera än stadens spruthus (af granit) i stadens sydvestra del, ett lusthus i den s. k. trädgårdsföreningen, väderqvarnen utom söder tull samt ett par lador derbredvid, jemte ett litet ruckle, kalladt södra tullhuset. Sexton af stadens qvarter ligga i aska och ruiner. De flesta sattigare familjer, arbetare och handtverkare bodde i den nedbrända delen. Antalet nedbrända hus, äfvensom antalet husvilla kan ej ännu uppgifvas; men efter ett hastigt öfverslag kunna de husvilla uppskattas till 1,500 å 1,700 menniskor. Boktryckeriet med tvenne pressar, stilar, pappersoch boklager uppbrann totalt; intet hann att deraf räddas. Då elden utbröt, var det tidningsnummer som skulle utgifvas på fredags aftonen nära färdigt att läggas ipressen; de fulla stilskeppen utburos, men hunno ej längre än ut på en gård, der de återfunnos — i form af en blyklump. Såsom en egenhet må omnämnas, att till tidningen var under rubriken: vad Warberg är, borde och kunde vara, IV, en artikel uppsatt om den knappa vattentillgången i staden. Någon tidning torde ej på platsen kunna utkomma i år, men lärer förre egaren söka att gå i författning om anskaffande af boktryckeri, så snart sig göra låter. Lasarettet och doktor Strömqvists hus blefvo ej skadade. emedan de lågo vid Vestra Wallgatans vestra sida. Bland hus, som flera gånger antändes, men hvari elden lika många gånger släcktes, må nämnas: handlanden och v. konsuln Peter Sjöbergs hus (af tegel, beläget vid kyrkan) och apotekaren B. T. Santessons hus. Hade elden fått fart i dessa, så skulle troligen intet enda af stadens hus kunnat räddas. Eländet hade i så fall varit ännu gräsligare, i det 2,000 och några hundrade menniskor då varit utan tak öfver hufvudet midt i den kalla November-natten. Kyrkan och elementarskolan äro ej skadade; taket å apoteket är något skadadt. Flera tak i norra staden, närmast Torggatan äro at elden skadade. Telegrafbyrå och sattigbarrack äro inhysta i elementarskolan. I går estermiddag sökte man att sätta telegraflinien i stånd, men då endast litet blef räddadt at stations-apparaterna, torde knappast något kunna vidgöras, förrän åtskilligt hunnit från annan ort anskaffas. Af bokhandeln räddades, som sagdt, nästan intet. Den var så godt som nyss iordningställd at bokhandlaren Mortimer Sandberg, som i våras hitflyttade. Genom hetta och köld samt öfveransträngningar — hela natten till fredagen bivuakerade de brandskadade ute på åkrarne under storm och hagelväder — hafva många förstört sin helsa, kanske det enda hvarpå man byggt en framtid. De icke brandskadade hatva inhyst så många som möjligt; många menniskor bo i fähusen, i bodar och andra uthus; andra hafva tagit sin tillflykt — ————— — — han Una Ida länore!1 — Det kunda jag