Göteborgsposten – 6 november 1863, sida 1

Hon gick in i salen med sin man åtföljd af miss Sarah de OCrespiny och Launcelot Darrell; derefter intrådde de i det rum, der de begge damerna vistades dagligen. kEn lampa brann klart på bordet, som stod midt på golfvet, och miss Lavinia de Crespigny satt vid detta bord med en andaktsbok i handen. Jag tror att hon bemödade sig om att vara andäktig och sysselsätta sig med allvarliga reflexioner öfver den fruktansvärda tilldragelse, som nyss inträffat, men det olyckliga inflytande, som den gamle mannens rikedom utöfvade, var starkare än religionens, och jag är rädd att miss Lavinias tankar ofta vandrade från I det blad, hvarpå hennes ögon voro fästade, bort i åtskilliga invecklade beräkningar om de räntor, som skulle kunna samlas af skattkammarreverser, indiska femprocentspapper och aktier i Great Western Railway. — Jag måste ha en förklaring i ämnet, sade mr Monckton, det är på tiden att vi lära förstå hvarandra. Det har redan varit för mycket hemlighetsmakeri och jag är i sanning trött vid det. Han gick till kaminen och stödde armbågen mot dess marmorhylla. Från denna plats kunde han taga en öfver blick af rummet. Launcelot Darrell kastade sig i en stol vid bordet nästan midt emot sin tant Lavinia. Han lätsade som om han icke såg denna dam och han bugade sig icke för Eleanor; han satt med armbågen stödd mot länstolens arm och hakan mot sin hand och sysselsatte sig med att bit: på naglarna och trampa med hälen på mattan. Han tänkte ännu det samma, som han tänkt i trädgården. Om jag blott kunde göra om hvad jag gjort; om jag kunde gör: