Göteborgsposten – 31 oktober 1863, sida 1

Jag har helsningar från Upsala från herr direktörens son. Jaså, från Axel, nå det var roligt! Nå, hur är det med honom? I förgår tog han sin teologiska examen. Nå, Gudi vare tack! ropade direktören, resande sig upp från stolen. Den s. k. lilla teologiska examen, numera afskaffad vid akademien, var en af dem som egentligen tycktes ha tillkommit för att bereda lärarne sportler, men som för öfrigt icke var svårare än att en hjelplig skolgosse af tredje klassen godt borde kunna taga den. Denna examen var icke desto mindre den första som direktörens son tagit efter två terminers vistande vid lärdomssätet, och han var visserligen icke den ende som så grundligt förberedde sig dertill. Hur många stycken videtur fick han: frågade hökaren och direktören, strålande af glädje. Ilan fick non sine laude approbatur, tillkännagaf kandidaten. Non sine lauder, upprepade direktören med vigtig min, ty han hade någon tid gått i fjerde klassen af trivialskolan; men, tilllade han något mulnare, non betyder ju icke. Jag begriper inte hvad det der non skulle der att göra.