Göteborgsposten – 31 oktober 1863, sida 1

stallbyggnaderna komma bort och nya hus å dessa tomter byggas, för att göra denne de af staden till en af de vackraste. Vill man hafva en i sanning storartad vy af Göteborg och dess omgifningar, bör man företaga en promenad till trakten at Örgryte, och der vika af till höger, straxt innan man kommer fram till kyrkogården. Man slår då in på en föga besökt väg, som leder förbi stora inkörsporten till det täcka Jakobsdal fram till hr Collianders här anlagda garfverier. Detta låter mycket prosaiskt — icke sannt? — men -les extremes se touchent, och tätt invid prosan drömmer ofta poesien i idylliskt lugn. Framför byggnaderna befinner sig till venster om vägen en den allratäckaste anläggning, som höjer sig terassvis och som under sommaren prunkade med en mångfald af färgrika och ljufligt doftande blomsterparterrer. Sedan man genomvandrat detta lilla paradis, hvars portar, inom parentes sagdt, icke som gamla testamentets äro tillslutna, utan med gammaldags gästfrihet stå öppna för älskare af en vacker natur, kommer man in i en park, hvilken visserligen ännu ligger i sin linda, men hvarest en slingrande gångstig leder fram till en platå, och då man uppnått densamma — ja, då öppnar sig för det tjusta ögat en tafla, som väl är värd att beskådas. Bakgrunden utgöres af staden med sina mera framstående byggnader aftecknande sig mot horisonten. I förgrunden till höger utbreder sig Danska vägen med sina täcka villor: Liseberg, Öfver-och Underås, Wilhelmsberg och hvad de nu heta allt, hvilka glänsa fram som juveler mellan de grönskande partierna af barroch löfskog. Det är i få ord sagdt den präktigaste vy man kan önska sig af vår goda stad och dess vackraste sidor. Det har blifvit en viss jargon att tala om Göteborgs tula läge och om man äfven måste tillstå att konsten bidragit mycket till dess omgifningars förskönande, får man dock å andra sidan medgifva att det häromkring icke fattas exempel på en vacker ibland, till och med storartad natur. På tal om Danska vägen erbjuder denna numera till största delen, under alla årstider, en angenäm promenadplats, sedan grosshandl. J. J. Dickson låtit macadamisera vägen ända fram till sin villa och för fotgängares beqvämlighet på ena sidan förse den med en bred trottoar af huggen sten, och sålunda med stor uppoffring (som vi hört, lära omkostnaderna uppgå till öfver 20,000 rdr) gjort denna förut så omtyckta väg ännu mera behaglig för den stora allmänheten. Nu fattades det blott att vägstycket från OÖfverås fram till Redbergslid äfven finge åtnjuta en mecenats omsorger, och Göteborg skulle kunna framvisa en promenad, jemförlig med de vackraste i inoch utlandet. Folksångföreningen, som nu omkring ett års tid existerat under hr J. Thybonis ledning, har till i afton, till förmån för sin instruktör, arrangerat en Soire med dans som kommer att ega rum i Bloms stora sal. Denna tillställning, till hvilken, enligt annonsen, äfven personer utom föreningen ega tillträde, är den första i denna väg som föreningen åstadkommit, men torde, såvidt den omfattas med intresse, ej blifva den sista. I somras hade folksångföreningen arrangerat en lustresa pr ångbåt till Trollhättan, vid hvilket tillfälle ätven andra än de som tillhörde föreningen fingo deltaga, och denna utföll till allmän belätenhet. Det är derföre ganska troligt, att om Folksängföreningen ställde sig i spetsen för arrangerandet af några — vi kunna ju kalla det soiråer — under vinterns lopp, dessa ej skulle komma att sakna deltagare. Bristen på nöjen af dylik art har länge varit både känd och erkänd härstädes, men den har ej kunnat af