Göteborgsposten – 31 oktober 1863, sida 1

midtibland den under nämnda eldsvåda tätt sammanpackade och mellan spjelarne till bangårdens staket nyfiket kikande folkmassan, en trumpetare plötsligen banade sig väg, på vanligt artistiskt manår behandlande sitt föga tacksamma instrument. Här torde man billigtvis kunna framställa denna fråga: vuppenbarade sig denne tonkonstens idkare för att sammankalla eller skingra massorna: — Att Masthugget icke ville vara sämre än staden och i sin tur genast uppvaktade med en eldsvåda är klart som dagen — och att det skedde midt i natten var äfven öfverensstämmande med coutumen. Tack vare stadens och Carl Johans församlings förträffliga eldsläckningsattiralj, dämpades snart det härjande elementets framfart. En annan tramfart var dock nära att spilla menniskolif. Två med hvar sin häst förspända kärror, hvarmed ett par personer från staden behörigen fraktat sig ut till brandstället, hade nemligen under villervallan blifvit lemnade utan tillsyn och företogo sig, skrämda af friv. brandkårens antända facklor eller måhända af någon skenfager tärna trån masthuggsbergen, att i vildt språng rusa in i solkhopen. Lyckligtvis stötte dessa besvansade meteorer slutligen tillsammans, hvilket hade en total omstörtning till följd. Den ena hästen kom under hela apparaten och man trodde dess sista stund hafva slagit. Han befanns dock endast vara sken död och efter en qvarts timmas förlopp stod han åter fullkomligt återställd på sina fyra ben. Just som man lyckats få bort spåren af den nyss så hotade katastrofen kommer 3:dje divisionens spruta nedrusande på skådeplatsen. Den som körsven fungerande artilleristen hade hoppat af och den för sprutan förspända kampen, som förmodligen fått någon nys om det upptåg hans gelikar nyligen förehaft skyndade att blanda sig i leken. Han kom dock lyckligtvis för sent, men hade hans uppträdande inträffat endast några minuter förut skulle otvifvelaktigt en stor olycka kunnat inträffa bland de då med uppresandet af de två andra olycksdjuren sysselsatta personerna. Om man vandrar utefter en gata i vår stad, som man på en eller annan månad ej beträdt, skall man förvånas öfver att finna ett stort tre å fyra våningars stenhus, der förut ett gammalt plank af obestämd färg varit placeradt, eller ett ståtligt palats, prydt med nutidens alla grannlåter i byggnadsväg, der förut ett litet anspråkslöst etteller tvåvåningshus haft sin plats. En husegare lockas af sin grannes uppbyggliga exempel att bygga nytt eller reparera, och derigenom erbjuda nu de flesta gatorna i staden, med sina vackra jemnhöga hus, en anblick, hvilken proportionsvis ej så lätt torde stå att finna maken till. Vid en promenad i Kungsparken mötes ögat, då man kommer midtför Bazargatan, af tvenne fyravåningars hus, af hvilka det ena är nästan färdigt, men det andra ännu oinredt. Det förstnämnda huset har redan i flera år funnits till, men svårligen skall man i detsamma numera kunna igenkänna den stora vägg med en otalig mängd fönster, som förut vette ut mot den framför varande fria platsen, det s. k. Grönsakstorget. Nämnde byggnads åt detta håll gränsande del, har nemligen numera undergått en fullkomlig omstöpning och skall, när det bredvid liggande huset blir färdigt, komma att förete en mycket ståtlig anblick. Det sistnämnda huset är ett af de tre, hvilka af byggmästaren Kruger uppförts å den af honom inköpta, vidtomfattande tomt, som sträcker sig från hörner af Södra Larmgatan till Grönsakstorget. Sedan nämnde hus till våren blifvit färdigt och gatan å ömse sidor om den här nyanlagda kanalen planerats, erfordras endast att de vanprydande artilleri