Göteborgsposten – 30 oktober 1863, sida 1

knubbig hand pekade på bordet vifl sängen, och monsieur Bourdons hväsande hviskning bibrerade i rummet. Va bordet — bordet der rakt framför er. Följande denna anvisning började den unge mannen att med darrande händer trefva bland sakerna, som lågo om hvarandra på bordet. Han behöfde icke länge söka efter hvad han ville ha. Den dödes nycklar lågo under en af näsdukarne. De skramlade litet, när Launcelot tog dem, och mrs Jepcott rörde sig i sömnen, men öppnade icke sina ögon. — Låt oss gå, skynda! hviskade fransmannen, då Launcelot stod med nycklarne i handen, som om han vore alltför förvirrad att inse att han uträttat sitt ärende. Han lydde monsieur Bourdon och skyndade ur rummet. Han hade tagit af sig stöflorna på sin väns tillsägelse, och man kunde ej höra när han gick in i strumpsockarna på den tjocka mattan. — Hvad ämnar han göra med de der nycklarne? tänkte Eleanor. Om han vet hvad som står i testamentet, som Richard trodde att han gjorde, så kan han ju ej begagna nycklarne till något. Hon såg ännu in i den upplysta sängkammaren undrande hvad som nu skulle inträffa. Hvart hade Launcclot Darrell gått och hvad skulle han göra med nycklarne? Hon smög längs huset, gick förbi fönstret i toilettrummet, som var mörkt och stannade, när hon kom till fönstret i gubbens arbetsrum. Alla fönstren i denna våning voro af samma slag, neml. långa franska fönster, som gingo ned till marken och de voro alla skyddade genom