Göteborgsposten – 30 oktober 1863, sida 1

bens ögonlock hade dragits nedför ögonstenarne och säng. gardinerna voro dragna framför sängen. Detta var all som ändrats i rummet. Medikamentsflaskorna, den öppna bibeln, de skrynkliga näsdukarne, börsen, pappersknifven, glasögonen och nycklarne lågo om hvarandra på bordet utan att ha rubbats. Huru angelägna än den dödes brorsdöttrar voro at få veta hvad hans testamente innehöll, så hade de icke ens för ett ögonblick fallit på den ideen att på smygvägar underrätta sig derom. De voro samvetsgranna damer, som gingo tre gånger om Söndagen i kyrkan, och de skulle ryggat tillbaka för blotta tanken att göra sig skyldiga till ett lagbrott. Eleanor stod vid den halföppna luckan och höll ansigtet mot fönstret; hon såg in i det upplysta rummet i den väntan att Launcelot Darrell skulle infinna sig der. Den stora sängen stod midtemot fönstren och dörren hade Eleanor på högra handen. Omkring fem minuter förflöto, innan hon märkte hans annalkande. Omsider öppnades dörren mycket långsamt, och Launcelot smög in i rummet. Han var nästan svartblå i ansigtet och darrade häftigt. Först såg han sig omkring, som om han vore förlamad af fruktan. Derefter drog han en näsduk ur fickan och torkade kallsvetten af pannan, medan han alltjemt såg sig misstänksamt omkring. Omsider syntes fransmannens hufvud vid kanten af dörren, som Launcelot Darrell låtit stå på glänt; en liten