Göteborgsposten – 29 oktober 1863, sida 1

Under den franska revolutionens skräckperiod var anklagande nästan detsamma som fällande. Kanske trodde adj. Hammarstrand den svenska allmänheten om att vara lika lättledd i detta afseende som det franska terrorist-konventet, särdeles som han af andras lyckliga erfarenhet kunnat lära rätta sättet att slå blå dunster i ögonen på densamma. Men det ser ut som om han missräknat sig. Allmänna opinionen tyckes denna gång icke hågad att gå i den sjelfkära tilltagsenhetens ledband, och af regeringen kan man vänta, att den icke heller skall låta föra sig bakom ljuset. Men om så sker — om det icke lyckas adj. Hammarstrand att armbåga sig in i Lunds konsistorium, trots de väldiga knuffar, han utdelar ät många af dess ledamöter, så blir det professor Hagberg, som man i främsta rummet, får tacka derför. Med på samma gång lekande och dräpande qvickhet, med oemotståndlig bevisningskraft har denne vetenskapsman blottat det Hammarstrandska specimenets skröplighet och särskildt reducerat den lärda apparat, hvarmed speciminanten velat briljera, till dess rätta värde). Då professor H. visar att dessa strömmar af grekiska citater, som gjort så mycket intryck på hr Hammarstrands beundrare, enligt all sannolikhet ha tyska källor, känner man sig frostad att på denne tillämpa det Tegnrska: OO Hammarspik! O Hammarspik! Jag vill din ära prisa. Din poesi och din kritik År värd sin egen visa. Du tog dig lärda miner. Från tyskan öfversatte du De greker och latiner. Men nog härom ! Göteborgs-Posten har redan underrättat sina läsare om det stipendium på femtusen riksdaler, som några af stadens innevånare genom sammanskott stiftade under prins OScars härvaro för någon genom flit och uppförande utmärkt studerande vid härvarande universitet. En dylik vacker handling bildar ett nytt band mellan staden och universitetet och är af desto större betydelse, som detta är ganska fattigt på stipendier. Den, som ej är initierad i härvarande förhållanden, skulle ej misstänka något sådant, då Lund är beläget i det för sina rika possessionater så bekanta Skåne, och intet väl vore naturligare än att dessa magnater ihågkomme provinsens universitet med större donationer eller legater. Men de stipendier, som bildats af den skånska adeln äro obetydliga både till antal och belopp. Det ser ut som om Lunds borgare voro större meecenater än provinsens högtförnäma egendomsherrar. Apropos gåfvor, så kan jag berätta att den fana som Göteborgs damer sändt den här studerande göteborgska nation gjort ganska mycket uppseende. Det må emellertid tillåtas mig att tillägga, det belåtenheten skulle blifvit ännu större om de från Göteborgs stads och stiftets öfriga läroverk dimitterade ynglingarne ej alla rest till det nordliga universitetet — om en del af dem gjort fanan sällskap. Deras antal, som nu omgifva henne vid högtidliga tillfällen, är ej stort, och detta är desto anmärkningsvärdare som en så betydlig procent af de vid vårt universitet be fordrade lärarne är göteborgare. ) Se de prof. Hagbergs anföranden rörande förslagets besättande som förekomma i de af adj. Hammarstrand utgifna Handlingarna äfvensom det, hvilket läses i Konsistorii likaledes utgifna Förklaring. Or Ar ARE MEESE —