Göteborgsposten – 29 oktober 1863, sida 1

Men å andra sidan var den gamle mannen vresig och nyckfvll. Hans nerver hade försvagats genom en längvarig sjukdom. Huru ofta kunde han ej ha legat vaken om natten och tänkt på huru han skulle förfoga öfver sina rikedomar, och tvekat hvad han skulle göra med dem, medan han önskade att göra det bästa! Man visste att han gjort andra testamenten och briinnt upp dem, när detta föll honom in. Han hade haft god tid att ändra sig. Det var mycket troligt utt han förstört det testamente, som Gilbert Monckton bevittnat för att göra ett nytt i Launcelots intresse. Eleanor stod vid den breda trappan med handen på jernräcket och tinkte allt detta. Derefter gick hon med en suck af smärta från husets fagad.