Göteborgsposten – 29 oktober 1863, sida 1

LALA — — ring — något, som han önskade måtte länge fortfara. Denna välmenta önskan erinrar nästan om de arabiska ceremoni-önskningarne om en tusenårig lifstid etc. etc. Medan de akademiska fäderna och andra Lunds innevånare njöto af äran att spisa vid samma bord som en kungason, voro studenterna samlade kring bålen. Entusiastiska tal och gladt samspråk höll dem skadelösa för det de ej fått varit med om den ståtligare festen, särdeles sedan prinsen efter slutad middagsmåltid slutit sig till dem. Han välkomnades med hurrarop, så starka, att de kunde varit vådliga för en mindre ny och solid byggnad än Föreningen. Efter prinsens afresa bjödos ynglingarne att tömma sina glas med några af middagsgästerna, och då fick den yrande glädjen fritt lopp. Skämtet blef ordförande, nycken ceremonimästare och bordet talarestol. Sed sat sapienti! Några dagar derefter firades åter en fest. Denna gång var det ej en furste med kött och blod utan en af nutidens materiella civilisations etheriska furstar, som skulle fåteras. Högtiden gällde gasens tändande för första gången i det gamla Lund, der den inom materiens sfer nu bekläder ett embete motsvarande det, som professorerna bekläda inom andens. Ty hvad äro dessa om ej mer eller mindre klart brinnande lyktor i de gator och gränder, at hvilka vetandets stora stad består? Festen skulle vara till gasens ära, men i sjelfva verket lät man gasherrarne d. v. s. hr entreprenören och hr ingeniören spela dagens hjeltar. Den förre hade skänkt de fyra lyktor, med tillhörande pålar och piedestaler, som nu omgifva Tegnrsstatyn; och på hvar och en at dessa piedestaler läses också mycket riktigt: Howitz d. d. Denne herre har således genom sin gåfva på sätt och vis ställt sig i bredd med sjelfve skaldekungen och försäkrat sitt namn om efterverldens uppmärksamhet för den tid, som den egnas åt Tegnrsstatyen. Ur ingeniören åter erhöll jemte många komplimanger en kaffekanna, sockerskål och gräddsnipa at silfver — för förflutna och tillkommande förtjenster om Lunds gaslysningsverk. Det bör dock erinras att han för sin möda uppbär sin dryga betalning, äfvensom att stadens innevånare, som måste bekosta presenterna, icke tillsports om de voro hugade att åtaga sig utgiften. Det var hrr stadsfullmäktige, som gripna af den i Sverige grasserande silfverpresentfebern, fattat det omotiverade och egenmäktiga beslutet. Emellertid verkade silfverpjeserna inspirerande på den begåfvade, och han höll det ena talet efter det andra samt fann äfven för godt att tända ett oratoriskt rökverk åt Lunds damer. Bland de oafgjorda befordrinsfrågor, som denna termin ärft af sistl. vårtermin är den historiska professionens besättande obestridligen den mest brännande. Den har blifvit det dels i följd af den polemiska skärpa, som utmärkt åtskilliga af förslagsupprättarnes betänkanden och dels i följd af den egendomliga utväg, adjunkt Hammarstrand valt för att försäkra sig om det sökta embetet. Han har, som bekant är, ej nöjt sig med att hos Kongl. Maj:t klaga öfver Konsistorii tilltag — att långt ifrån att i honom erkänna en ny Geijer, Heeren eller Schlosser — ej ens tillerkänna honom första rummet på förslaget. Han har ilven vändt sig till ett annat majestät, neml. folkets, med en protest emot den ifrågavarande auktoriteten, innehållande bittra invektiver mot hvarje lundaprofessor, som haft något våsentligt att anmärka mot hans specimen och ymnig rökelse för förf. till om Attikas författning under Konungadömets tidehvarf Och detta innan Kongl. Maj:t afgjort besvären till och med innan Konsistorii förklaring med anledning af dem blifvit afgifven!