Göteborgsposten – 28 oktober 1863, sida 1

———— ——— på särskild väg till K. M:t inlemnat reservationen, hvilken sålunda äfven kommit under R. M:ts pröfning vid ärendets afgörande. — Jag har mer än jag kanske bort sysselsatt mig med denna frå åga, som ej så Sy nnerligt kan intressera Göteborg, men jag har ansett mig böra framdraga den, emedan den utgör ett ytterligare hrot. på hun onskilda intressen kunna dritva sitt spel äfven när frågan rörer ett så vigtigt, och allmännyttigt företag som det ifrågav arande. Ändtligen har då den så efterlängtade och redan så firade gästen baron Vegesac k anländt till hufvudstaden. Frih. Vegesack var i Thorsdags bjuden till H. M:ts takel och samma dag erhöll han Svärdsorden. Såsom bekant har han förut erhållit guldmedaljen för tapperhet i fält. I morgon Måndag blir då ändtligen officerarnes at garnisonen fest för honom med tal och sång, musik, versar af O. v. K. m. m. hvarom allt Tisdagstidningarne väl komma att lemna er närmare underrättelser. — Löjtnant Mankell är också hemkommen, såsom ni vet, och med en eröfring. Jag hade igår tillfälle att se denna eröfring, hans unga polska hustru, ett ståtligt fruntimmer, nära nog lika lång som han eJell, med ett godt, intagande utsecnde. Besynnerligt nog afhöres ej någon ovation från Tarpskyttarne för denne deras nitiske instruktör, som efter Aftonbladets försäkran vistats utomlands endast för att studera folkbeväpningens organisation i Schweiz; bla det söker alldeles förhemliga hr Mankells, låt vara helt korta, fälttåg i Polen under pseudonymen Malborg — allt det der vet man nu i hela landet, men Aftonbladet icke. Vi ha här två andra krigare också, men hvilka ej böra nämnas i samma stycke som de båda ofvannämnda, och hvilka också utmärkt sig i bataljer, men af föga hedrande slag — i piskande af qvinnor; jag menar majoren Stjernsvärd och kaptenen vid Andra gardet Åberg. Den förre bör numera knappast kunna kallas tillräknelig längre och hans rätta plats vore utan tvifvel på Conradsberg. I fem å sex mål tilltalad för de otäckaste våldsamheter mot personer har den tappre krigaren dock ej haft så mycket mod att han vågat infinna sig inför tinget vid Barkarby, utan krupit bakom sin riddarhuspollett. För ett par tre riksdagar sedan tog ridderskapet och adeln tillbaka den pollett som utlemnats till en af dess ledamöter hvars rykte ej var det bästa, men en sådan sorglig ryktbarhet som major Stjernsvärd egde denne ledamot dock icke. I dagarne får man väl se om förordningen om mord, dråp och annan misshandel skall vara alldeles vanmäktig mot en riddersman som har pollett. — Om kapten Åberg och hans brutala beteende mot sin forna älskarinna, m:ll Löfgren, har jag förut en gång haft tillfälle tala. I dagarne har den hederlige kaptenen återigen burit hand på den beklagansvärda qvinnan. Hans förra fula beteende mot henne och deraf följande skandalösa rättegång, trodde man skola föranleda något slags opinionsyttring från Andra gardets officerskår, men den uteblef, och sanningen alt säga skulle icke den blifvit litet löjlig, eftersom hjeltarne i det bekanta Djurgärdsslagsmålet ännu tjena qvar och fortfarande äro konungens trotjenare. Men icke ens kapten Åbergs forna förhållande till m:ll Löfgren eller de sedermera inträffade skandalösa uppträdena och rättegångarne förmådde verka någon ändring i kaptenens senare knutna band, hvilket är särdeles betecknande och föga för delaktigt vittnande om den moral, som är rådande bland så kalladt förnämt, fint och rikt folk. Baron Stedingk gör fortfarande briljanta affärer på båda teatrarne. Den hvitklädda qvinnan har kritiken ej varit nöjd med och