Göteborgsposten – 27 oktober 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) — Hon samtyckte att gifta sig med mig i följd a! ögonblickets ingifvelse; hon slöt sig till mig i sin enslig het och värnlöshet, förblindad genom det närvarandes smärta för framtiden. Det var förtroendets instinkt och icke kärleken som drog henne till mig; och nu då hon icke kan draga sig tillbaka — nu då hon blott har ett långt perspektif af sorgliga år, som måste genomlefvas med en man, som hon ej älskar — nu lider denna stackars olyckliga unga qvinna qval, som icke längre kunna döljas ens för mig. Mr Monckton gick fram och tillbaka i sitt stora förmak och tänkte på allt detta. En gång såg han med ett bittert smärtsamt leende på de tecken till rikedom, som så ymnigt prydde det vackra rummet. På alla håll mötte dessa tecken hans ögou. Den tafla af Guido, hvarpå eldskenet föll, gifvande en öfvernaturlig glans åt en martyrs ansigte, var värd en summa, som skulle varit en förmögenhet för en fattig man. Här och der halft dold bland större moderna taflor framskymtade någon af den italienska ) Forts. fr. N:o 247.