Göteborgsposten – 27 oktober 1863, sida 1

— ——— 2— Kosmopolitisk öfversigtÅter har man slagit på stort i det stora fiderneslandet. Svart-röd-gyllene flaggor och fanor ha fladdrat för höstvindarne alltifrån Alperna och Karpatherna till Elben och Östersjön. Processioner och festsamlingar af den mest heterogena sammansättning ha förekommit i enorm skala uti alla stora tyska städer, och de små dito ha uppbjudit alla krafter och ressurser för att ådagalägga sin patriotism på det mest lysande sätt — om ock blott genom extra spendering af gas och stearinljus. Tal med långa, konstsvarfvade perioder ha hälliis, sgchwungvolle versar ha afsjungits och skålar ha tömts efter hoch-rop, som tyckts starka nog att förnya det jerichoska underverket. Och hvarför allt detta? frågar kanske nägon läsare, som ej intresserat sig tillräckligt för tyska förhällanden, för att ha underrättat sig om denna nya nationaltest. Det är slaget vid Leipzig, som fått sin femtioåra jubelfest firad med så mycken solennitet. För ett halft sekel sedan befriades Tyskland genom egna oerhörda ansträngningar och utländsk hjelp från det första franska kejsardömets tryckande ok; och derföre har den 18 Oktober, hufvudslagets årsdag, firats med skyhögt jubel, pukor och uumpeter, gästabud och illuminationer i snart sagdt alla vrår af das grosse Vaterland. Tillochmed i Kiel högtidlighölls da gen, ehuru festligheterna der mäste hållas inom fyra väggar. Om allt detta är nu intet annat än godt att säga. Så länge tyskarne nöja sig med att hurra och jubla vid festborden, att paradera i processioner, att styra ut sina hus och sig