Göteborgsposten – 23 oktober 1863, sida 1

att räkna på den från min första barndom. Jag är berättigad att vänta den. — Alldeles, och ni vill att denna andra monniska, hvars namn ni ej vill säga mig, icke skall ha den. — Ja. — Naväl, låt oss ej vidare tvista om den saken. Gräla icke på den stackars Mephistopheles, derföre att han har visat att han är böjd att hjelpa er att vinna hvad ni önskar, och redan genom sin beslutsamhet och handlingskraft uträttat hvad ni aldrig skulle kunna uträtta. Bed Mephistopheles gå sin vig, och han skall göra det. Men han vill ej stanna för att göras till — hvad kallar ni ett djur, som köres ut i ödemarken med andras synder på sina skuldror — en syndabock eller en katt, som rakar heta kastanjer ur elden och bränner klorna för sin väns skull. I detta fall äro kastanjerna mycket heta, men jag riskerar att bränna mina fingrar på skalen för att dela med er det inre af dem. — Jag har aldrig ämnat göra er till en syndabock eller katt, sade Launcelot Darrell med en röst, som förrådde att han var litet orolig. Jag ville ej förolämpa er, Bourdon; jag vet nog att ni är en ganska bra karl i er väg, och om edra åsigter i några stycken iro litet fria, så kommer det sig deraf, att, som ni säger, menniskans omständigheter lätt få öfverhanden öfver hennes grundsatser. om Maurice de Crespigny gör ett obilligt testamente blott att tillfredsställa en gammal galnings nyck, så måste liderna af hans orättvisa komma öfver hans hufvud och cke öfver mitt. s