Göteborgsposten – 21 oktober 1863, sida 1

— — ————— —— — rade mot de ryska grymheterna i våras, vägrade mr Seward att fördöma dem. Detta var blott en billig ersättning för det att czaren vägrade blanda sig i amerikanska affärerna. Det goda förståndet råder ännu. Ingen amerikanare kan se något orätt i ett polskt krig, med hvilket det som föres i Virginien och Tennessee har så stor likhet. Ingen ryss kan önska annat än framgång åt en regering, hvilken man hoppas skall göra en diversion till förmån för czaren, när helst denne suveväns metod att behandla sina polska undersåter sättes i fråga af det vestliga Europa. IIuru långt entusiasmen öfver den nya alliansen kan föra ett nordstatsauditorium, bevisas på ett högst roligt sätt af berättelsen om den fest som i New-York gafs för amiral Lisovski och hans officerare. Czarens skål hade blifvit drucken med stort bifall, och amiralen tackade vederbörligen derför. Det beröm som den amerikanske talaren slösat på hans majestät var enligt amiralens åsigt fullt förtjent. ÅIlan är i sanning icke blott sina undersåtares välgörare, utropade den våältalige sjömannen, han är äfven menniskoslägtets vän. (Bravorop). ÅGenom hvad han redan uträttat, af hvad han hvarje dag gör, är han i sanning berättigad till samma tillnamn som en gång en romersk kejsare gjorde anspråk på: — Menniskosliigtets vällust! Om vi erinra att dessa ord talades till och högljudt applåderades af ett folk som i åttio år för verlden predikat om sjelfstyrelse och menniskoslägtets rätt att vara fritt, kunna vi inse huru liten styrka politiska principer ega i jemförelse med ögonblickets inpulser och inbillade intressen. Rysslands stöd är fördelaktigt och derföre förgätas i ett nu alla amerikanska traditioner angående nationalitet och folkrätt, och en despotisk monarkis tjenare applåderas då han säger att den furste, som nu befaller massakrer och konfiskationer i Warschau och hvars regering offentligt anklagats som tyranni af de mest konservativa makter i Europa, är Menniskoslägtets vällust. ÅÄtt auditoriets sympatier helt och hållet voro på ryssarnos sida hevisas ännu tydligaro af dosa sätt att mottaga general Walbridges vältalighet. Denne herre, som höll det förnämsta talet vid festen, upplyste först sina åhörare, att England i början af århundradet blifvit dritvet från oceanen af amerikanarne. Han yttrade derpå — något som är fullkomligt sannt men sällan blifvit så öppet erkändt af amerikanska samhället —: Under det krig som Ryssland år 1854 hade med Frankrike och England följde vårt folks sympatier KysslandDenna förklaring emottogs med hurra och rop al sannt! så är det! Generalens åsigt om verldens framtid framställes i följande ord: -Försynen har beslutat att det skall bli blot tvenne stora hemisferer på jorden, den ena den östra, den andra den vestra. Den enskall representeras af Ryssland, den andra a Förenta staterna?. Lika stortalig var hr B Wright, medlem af kongressen, hvilken sade att det i verlden finnes blott två makter a första klassen — Ryssland och Förenta sta terna — emedan de voro de enda, som mecs egna resurser och inom sig sjelfva kund undertrycka en insurrektion eller motstå er kombination af alla verldens öfriga makter (Bifall.) I sanning, gemensamheten emellan de båda rikena, tydligare bevisad genon den omständigheten att de båda äro syssel satta med att undertrycka rebeller, synes hvarit en tanke som vid festen genomgiel hvarje sinne. Det behöfdes blott ett dylik band för att göra unionen emellan de begg nationerna fullkomlig. Båda skola bjuda verl den trots, stödjande sig vid sin rätt att till intetgöra hvarje befolkning och ödelägga hvarj nn TAR