Göteborgsposten – 21 oktober 1863, sida 1

besvärade honom mycket att svara på de frågor, som gjordes honom. Han gick tyst och långsamt ut efter Gilbert Monckton, utan att ha dröjt för att säga ett enda ord till Laura, utan att ens ha lyckliggjort henne med en blick. — Han kunde ha talat till mig, mumlade den unga flickan bedröfvad, då hon följde sin bortgående fästman med ögonen. Två timmar förflöto, innan de begge herrarne återkommo till förmaket; dessa timmar förekommo Laura mycket långa, der hon satt och gäspade öfver en bok eller lekte med någon af sina hundar, hvilka på grund af sin ädla race och goda uppförande flngo ständigt vistas i förmaket på Tolldale. Rlchard Thornton och mrs Monckton spelade ett parti schack — det besynnerligaste parti, som någonsin spelats, ty elfenbenspjesernas flyttande fram och tillbaka var en blott förevänning, som gjorde det möjligt för Eleanor att inhemta sin trogne bundsförvandts rad. — Tror du att denna menniskas ankomst till orten skall hjelpa oss? frågade hon, sedan hon berättat honom huru hon igenkänt fransmannen. Richard skakade på hufvudet, icke nekande, utan tankfullt. — Det är ej lätt att säga, sade han. Karlen är kanske böjd för att förråda sin vän och kanske icke. Men i alla händelser blir det svårt för oss att få bugt med honom. — Icke för dig, Richard, sade Eleanor med låg, bevekande röst.