Göteborgsposten – 17 oktober 1863, sida 1

sansett sig ej böra förtiga den själsutvecklingsHälle att följa. Och han skall följa den — Å i procedur, hvilken han sålunda kommit i tillkanske i hopp att en lördag i framtiden kunna ståtligt börja sin krönika med omtalande af något nyligen fullbordadt konstverk af den nu på en målareverkstad här i staden undangömde fattige lärgossen, för hvars utbildning i den riktning hans anlag utvisar vi skulle vilja intressera en eller annan Meccenas. Och skulle det ej finnas mecenater i den stad, der både en Fogelbergs och en Molins vagga har stått? Göteborg d. 17 Oktober 1863. Teater. Många vänner, litet vänskap gick, såsom förut nämnts, i går för första gången öfver tiljan inför ett talcikt publikum. Stycket rönte en formlig framgång och följdes med största intresse, yttrande sig i den djupaste tystnad under handlingens förlopp, tills plötsligen gång på gång belåtenheten gaf sig luft i lifliga applåder. Det är också förföriskt väl skrifvet och vissa filningar fyndigt och skickligt verkställda. Så utfördt som i går var förhållandet, måste det röna framgång. Spelet var på alla händer godt och det hela, gick synnerligen väl. M:ll Forssman samthrr Allman och Pousette inropades ett par gånger under aftonens lopp. Vi tro oss kunna på förhand antaga, att detta stycke kommer att blifva en verklig kassapjes. En närmare analysering af pjesen samt dess utförande få vi till en annan gång uppskjuta. I morgon gifves det storartade dramat Konungens Läkare, samt operetten En sömnlös natt? — och om tisdag ha vi att vänta Ifflands Spelaren. Jullitteraturens härold, den lilla kalendern -hlåsippan är redan i sin blå hvita drägt synlig i våra boklådsfönster. Det nätta häftet utmärker sig fortfarande genom sin vackra utstyrsel samt är försedt med almanacka för år 1864 samt med ett par rätt fina träsnitt. Priset är 75 öre. Tidskrifter. Af Tidskrift för Sveriges Läroverk, ny följd, har 2:dra häftet kommit oss tillhanda. Det innehåller 3:ne uppsatser, af hvilka den 1:sta är ett svar på den uppställda frågan: Hvilka äro de menliga följderna af det s. k. mångläseriet vid Elementarläroverken? Författaren medgifver deri, att mångläseri verkligen föresinnes och att öfveransträngning vid ett eller annat läroverk vppat sig, hvartill han dock anser orsaken ligga icke i mingden af ämnen, utan deri, att ett eller vanligen flera bland dessa framträdt med alltför stora anspråk, hvarföre han anser, att skiljnaden mellan hutvudoch biämnen bör starkare framhållas och en större koncentration på de förra föreskrifvas. — Förf. menar äfven att läroämnena äro för många, så att en ständig vexling i studierna lätt kan uppstå, hvilken leder till ytlighet och, utsträckt öfver en viss gräns, försvagar själskrasterna. Det bör vara lärarens stora pligt att i detta afseende förebygga farorna. — De öfriga uppsatserna äro: Om anledningarne och, uppkomsten till den ännu pågående striden mellan realism och humanism i undervisningsväsendet, samt en recension öfver prof. Kolmodins öfversättning af Livii Romerska Historia. Året Om är titeln på en periodisk månadskrift, hvilken på hr Sigfrid Flodins förlag utkommer i Stockholm. Densamma tryckes hos vårt lands enda qvinliga boktryckare mll Louise Söderqvist, och tyckes äfven vara hufvudsakligen af damer redigerad. Bland deri förekommande signaturer är Mathilda, hvars ofta väl tänkta, nästan alltid mjukt formade versar utmärka sig för ett behagligt välljud och ingifva förhoppningar. Hennes genre är naturligtvis icke stor, men i många former trifs det sköna. Hvilken verklig nordisk anda ligger icke t. ex. i den med nämnda signatur undertecknade dikten: En liten folkvisa. Hvad sjunger liten fogel uppå grönan qvist, För den blommande äng? Han sjunger väl om vännen, som kanske han har mist, För alla röda rosor i lunden. Hvad hviskar invid stranden den svallande våg, För den blommande äng? Det är väl allt om vännen, med sveket i sin håg, för alla röda rosor i lunden. Hvad susar uti qvällen den smekande vind, För den blommande äng? Allt om ett brustet hjerta och om en bleknad kind, För alla röda rosor i lunden. Nej, aldrig mer allena, som förr, vill jag gå I den blommande äng; Ty hvart jag än må vandra, jag sörjer nog ändå, Bland alla röda rosor i lunden.