Göteborgsposten – 16 oktober 1863, sida 1

mig. Det var derföre klart att han icke gerna vill bli sedd tillsammans med mr Lawfords skrifvare. I — God dag, mr Darrell, sade jag, jag har kommit hit för att bese slottet, men jag har fått veta att främlingar icke slippa in i dag och fär derför nöja mig med att gå omkring ett par timmar. Launcelot Darrell svarade mig med den nedlåtenhet, som gör honom så förtjusande i de personers ögon, hvilka han anser under sig. Han hade fullkomligt hämtat sig från den förlägenhet, som min oväntade ankomst vållat och mumlade något om advokaten mr Lavford och affärer. Derefter satt han och bet på naglarne missbelåtet och otåligt, medan jag drack ännu en butelj öl. Detta är ett annat obehag, som är förknippadt med spioneriet, detta myckna drickande. Jag gick min väg och lemnade mr Darrell och skrifvaren tillsammans, men jag gick icke mycket långt. Jag låtsade som om jag företrädesvis intresserade mig för den del af slottet, som synes från den gata, vid hvilken hotellet är beläget och gaf på samma gång akt på det kungliga residensets ståtliga torn och den dörr, hvarigenom Launcelot Darrell och mr Lawfords skrifvare skulle komma. Om ungefär en och en half timma hade jag det nöjet att få se dem, och då lagade jag, mycket oskyldigt naturligtvis, att jag befann mig på den väg, de skulle passera. Jag blef rikt belönad för det besvär jag gjort mig, ty jag har aldrig sett ett ansigte, som tydligare uttryckt ra seri, förödmjukelse, missnöje och nästan förtviflan än Launcelot Darrells uttryckte, då jag mötte honom vid gathör