Göteborgsposten – 16 oktober 1863, sida 1

ning af 249 rdr en kommunalskatt af 415 rd 83 öre, men för 250 rdr bevillning 522 rd 50 öre i kommunalskatt, eller för en rdr hög re bevillning 106 rdr 67 öre högre kommu nalskatt. Det nu anförda torde tillräckligt be styrka olämpligheten af klassbestämningarne allrahelst när klasserna äro för fåtaliga. Der här anmärkta olägenheten af alltför stark: språng emellan de olika klasserna vidlåde visserligen icke i så hög grad komiterade: metod, men om man nödvändigt vill öfverg: från det hittills bepröfvade systemet till de progressiva, torde dock ännu flera klasser va ra af behofvet påkallade. Vidkommande särskildt hr Philipssons för slag så, ehuru detta kan tyckas mycket en kelt och lätt att tillämpa, är det likväl i dess närvarande beskaffenhet i sjelfva verket full komligt otillämpligt på andra förhållanden är de närvarande, af hvilka det ock synes betin gadt. Vi vilja nemligen antaga, hvad som äf ven ganska säkert kommer att inträffa, de kommunalskatten kommer att betydligt ökas I så fall och då bevillningen till staten icke samma mån ökas, kommer tillökningen att endast drabba kommunens förmögnare innevå nare. Antaget t. ex. att kommunalskatten skulle komma att under för öfrigt oförändrade förhållanden utgå med dess nuvarande tredubbla belopp, finge en skattdragande med 75 rdr bevillning erlägga lika belopp i kommunalskatt, hvaremot en skattdragande med 76 rdr bevillning finge i kommunalskatt betala 304 rdr eller för 100 rdr tillökning i inkomst 229 rdr:s tillökning i kommunalskatten. Antaga vi åter, hvilket visserligen är mindre troligt, att kommunalutskylderna skulle betydligt minskas, komme en sådan minskning endast samhällets rikare innevånare till godo. Beträffande åter doktor Dicksons förslag, så och ehuru detta visserligen i afseende på tillämplighet eger ett afgjordt företräde framför hr Philipsson förekommer dervid en annan svårighet, nemligen att de personer, som skulle frikallas från kommunalutskylder, antingen skulle derigenom beröfvas sin rösträtt å allmän rådstuga, hvilket skulle vara orättvist, eller ock skulle de behålla sin rösträtt utan några motsvarande skyldigheter emot kommunen, hvilket ej heller kan anses billigt. På grund af de anmärkningar vi här framställt emot de afgisna beskattningsförslagen med bestämda, på bevillningen efter 2:dra artikeln grundade klassindelningar, draga vi icke i betänkande att tramför alla dessa förorda lektor Blomstrands förslag, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med den hittills följda metoden, endast med den skilnad att denna blifvit bragdt till ett fullständigt, för alla förhållanden tillämpligt system. Då man från urminnes tider följt ett och samma beskattningssystem, utan att några allvarsamma olägenheter deraf uppkommit och utan att några grundade klagomål deremot försports, kan man med rätta antaga att detta system i och för sig måste vara godt; och vi bekänna gerna att vi för vår del äro så pass konservativa, att vi anse det lättsinnigt att bortkasta ett häfdvunnet och godkändt beskattningssätt för att i stället antaga ett annat, som medför så stora olägenheter, som vi ofvan anmärkt, utan att på samma gång bereda de skattdragande några väsendtliga fördelar. Man invänder visserligen emot lektor Blomstrands förslag, att den af honom förordade beskattningsnämnden alltid skulle komma att blifva utsatt för väsendtliga misstag, men vi hemställa till våra läsares omdöme, om icke de från nämndens sida möjliga misstagen, hvaruti man kunde vinna rättelse genom besvär, voro att vida föredraga framför de uppenbara och oundvikliga orättvisor, som måste blifva en följd aj — — — —