Göteborgsposten – 15 oktober 1863, sida 2

artister, aktörer, aktriser, prester, qvinnor och just dem, som man i sista rummet skulla misstänka för nedrighet. Men dylika affärer skötas bättre i Frankrike. Vi taga ej saken så lätt på denna sidan Kanalen. — Richard! Den unga qvinnan kunde knappast beherrska sin otålighet. Hon såg på visarne på en liten klocka på kaminhyllan; eldskenet föll då och då på urtaflan och bortdog sedan, lemnande den i mörkret. — Jag kommer nu till historien, Nell, om du bara vill vara tålig, förmanade mr Thornton. Han höll på att öfvervinna den hemliga sorg, som så länge bott i det trofastaste och redligaste hjertas djup. Han började försona sig med det oundvikliga, såsom vi alla måste förr eller senare, och han hade åter börjat bemöta Eleanor med den broderliga förtrolighet, som utmärkte hans förra förhållande till henne. — Var bara tålig, kära Nell, och låt mig berätta historien på mitt eget sätt, bad han. Jag for i morse till Windsor i din mans trilla; jag ämnade bese staden och slottet och, om möjligt, ta reda på någoti min genre, tornfängelser, torntrappor, hemliga korridorer med mera dylikt. Du vet att förmiddagen var ruskig och otreflig, fast det icke regnade före kl. tolf. Klockan var en qvart öfver tolf, när jag kom till Windsor, och det började just då bli nederbörd ; förargliga regndroppar och snöflingor kommo på sned i ansigtet alldeles som synålsuddar. Jag höll stilla utanför ett värdshus vid en lodrät gata nedanför slottet, som ser ut som om det skulle ramla och krossa den de