Göteborgsposten – 15 oktober 1863, sida 1

— Ä cc — — hans uppfattning af exckutionen såsom skadande hans konungarikes och hertigdömet Slesvigs integritet, emedan hans holsteinska truppkontingent är för ringa, och o äkert vore, om den skulle vilja i striden möta de tyska förbundstrupperna. Saken är, såsom läsaren finner, högligen invecklad, men då Sverige-Norges nära inblandning i densamma är gilven, då den nästan är vår egen sak genom Nordens intresse i att hålla Slesvigs sydgräns bevarad — är det äfven vår pligt att, så godt vi kunna, belysa densamma. Emellertid har, just för bevarandet af Nordens sak, Sverige-Norge ingått med konungen af Danmark (och hertigen af Slesvig) en konvention, enligt hvilken de förenade rikena åtaga sig att med en viss truppkontingent skydda Nordens sydgräns, eller Eiderlinien. Nu är frågan den, och derom föreligga ännu blott sväfvande uppgifter: skola svensk-norska trupper rycka i fält äfven om danska armåen redan i Holstein mött de tyska förbundstrupperna och derifrån retirerat öfver Eidern, eller afser konventionen blott det fall att förbundstrupperna öfverskrida Eidern, utan annat motstånd af Danmark, än det danska flottan utöfvar mot tyska handeln? Naturligen måste vi från vår ståndpunkt ogilla, om än icke obetingadt genom den utveckling saken nu tagit, båda dessa kombinationer, och helst önska, att Danmark intet beväpnadt motstånd gjorde förrän förbundet trängde öfver Eidern; och vi måste till principen beklaga om regeringen af ett eller annat skäl (t. ex. som undertecknare af londoner-protokollet) gått ingre, ehuru vi visserligen medgifva att nödrändigheten så kunnat bjuda. Att tyska förbundet, om det verkligen skrider till exekution, ej heller skall sakna anledning att söka uppröra ett uppror i Sydslesvig och vilia taga dess tyska innevånare under sina vingars skydd, det synes nogsamt, så att vår beväpnade inblandning i alla händelser kan antagas för sannolik, naturligtvis förutsatt eventnaliteten af exekutionens verkställande. Danska regeringen har nemligen, såsom vi förut omtalat, för att ytterligare betrygga den närmast hotade landsdelen Slesvig, genom dess totala särskiljande från hertigdömet IIolstein, hos den gemensamma dansk-slesvigska representantförsamlingen, riksrådet, framlagt förslag till en ny sådan församling, fördelad på tvenne kamrar och närmast efter danska riksdagens mönster. Det är regeringens mening, att inför nästa riksdag (konungariket Danmarks särskilda representantförsamling) som sammanträder i Januari, framlägga förslag om riksdagens uppgående i denna nya gemensamma församling. Slesvigska ständerförsamlingen har, såsom bekant, genom majoritetens och majoritetssuppleanternas utträde ur densamma upphäft sig sjelf, hvadan ett visst slags interregnum råder i hertigdömet. Dettas herrskare konung Fredrik är, enligt slesvigska författningen, derföre nu att anse som oinskränkt furste i denna landsdel. Det är tydligt, att han tänker begagna denna sin rätt till att låta äfven ständerförsamlingen uppgå i den föreslagna nya gemensamma representationen. Det vill visserligen synas som att me... garne inom det nu församlade riksrådet ärc högligen delade. Några tro afgörandet af frå gan om en gemensam representation för konungariket och Slesvig vara i närvarande stund farligt, emedan det skall gifva Tyskland skä till inblandning, andra framträda emot det emedan de ej vilja de särskilda församlinga nes sammangjutning, andra åter bilda opposition på grund deraf att den nu föreslagna hö gre kammaren har en alltför konservativ sammansättning (25 medlemmar valda af konungen och 50 efter en valcensus af 400 rd