Göteborgsposten – 15 oktober 1863, sida 1

han biljard med Richard Thornton, som umgicks med honom liksom mot sin vilja, medan han hela tiden hatade honom af allt sitt hjerta. — Polisspionerna måste ha mycket ledsamt, räsonnerade mr Thornton, efter att ha tillbragt en förmiddag på dylikt sätt. Man tänke sig blott att man skulle samspråka med William Palmer i hopp att några ord skulle undslippa honom, som kunde föra honom till galgen. Yrket är sökert mycket hederligt, men jag tviflar på att det kan vara angenämt. Jag tror, på det hela taget, att det vore roligare att stå vid ett smutsigt gathörn och föra eu god qvast. Då den 15 Februari kom, mörk, kall och dyster, erinrade Eleanor dekorationsmålaren att endast en månad återstod till den dag, då Lauras bröllop skulle stå. Denna unga flicka, som nu var fördjupad i ett kaos af band, spetsar, siden och sammet, var icke mera svartsjuk på sin förmyndares hustru. Hennes fästmans lugna mottagande a! hennes kärlek förslog för hennes lycka. Var det icke tillräckligt att Korsaren vred sina svarta mustascher och låt Medora dyrka honom? Det var just på denna femtonde Februari som Richard Thornton för första gången efter besöket i Launcelot Darrells atelier gjorde en upptäckt. Den var måhända icke mycket vigtig, och den rörde icke omedelbart hemligheten i artistens lif, men det var dock något. Dekorationsmålaren for från Tolldale straxt efter fru kosten i en lätt trilla, som mr Monckton ställt till sin: