Göteborgsposten – 14 oktober 1863, sida 1

Crespigny ritade sin klena autograf, och jag satte min bastanta underskrift på det ställe, der man ville ha den utan att göra några frågor. Det var tillräckligt att jag visste det jag ej var intresserad i dokumentet. — Men sade mr de Crespigny ingenting? — ingenting, hvaraf du kunde sluta hvem som — — Mr de Crespigny sade icko det ringaste, som kunde sprida ljus öfver hans afsigter. Han tycktes belåten öfver att testamentet var gjordt och saken arrangerad. Lawford ville taga dokumentet med sig, men gubben ville ovilkorligen behålla det. Han ville läsa igenom det, sade han. Han ville se om hans afsigter voro tolkade såväl till andemeningen som till bokstafven. Han stoppado pergamentet under hufvudkudden och lade sig med ett belåtet utseende. Jag förmodar att han spelat samma lilla komedi flera gånger förut. — Kanske kommer han att förstöra detta testamente, sade Eleanor tankfullt. Faran att Iauncelot Darrell finge förmögenheten var dubbel. Han kunde få den, om den testamenterades till honom. Han kunde få den såsom laglig arfvinge, om hans mors farbror dog utan att ha gjort något testamente. — Ja, sade mr Monckton likgiltigt, det är möjligt att gubben kommer att ändra tankar ännu en gång om han lefver så länge att han hinner att ångra detta nya testamente. Men jag tviflar på att han lefver så länge. — Gilbert, hvem tror du — hvem tror du skall ha förmögenheten. Mr Monckton smålog.