Göteborgsposten – 14 oktober 1863, sida 1

— U—U—ääää — och den der jätteormor som det, enligt Allehandas framkastade operationsplan, skulle gå så förfasligt lätt att hugga sönder, så kan man ej undgå att fråga i hvilka intressens tjenst Allehanda då sprang. Naturligtvis i stora intressens, skall Allehanda, som har så innerligt lätt att svara, i en hastig vändning invända. Det är bara skada, att ingen tror derpå, tvärtom tror allmänheten att Allehanda just då sprang helt små intressens ärenden, sprang så att svetten lackade, i en helt liten ecliques tjenst, — det torde då nu vara icke så litet obetänksamt att kasta orden små intressen mot större delen af svenska folket, som dock har tillräckligt skärpt blick för att se, det Danmarks intressen numera blifvit Sverige-Norges och äfven är tillräckligt klokt att förstå det dylika sqvadronader härleda sig af dåligt lynne emedan vissa intentioner så beklagligt blefvo qväfda i brådden. Rättegången mellan s. handlanden Hjerpe samt hrr Sundstedt och Bergqvist närmar sig nu sitt slut. Ni torde påminna er att Hjerpe till att börja med ej uppträdde såsom någon dufunge, utan fordrade bland annat 20,000 rdr i ersättning af bolaget m. m. Men om man förut kunde förebrå Hjerpe för oblyghet, så finnes ej minsta anledning att göra det nu längre, och en blygsamhet som sänker sig ned från 20,000 till tvåkundrads riksdaler riksmynt bör kunna få namn af dufvolik. Till detta kommer vidare, att Hjerpe — för att fortsätta bilden — flugit trån bo-laget, jag törs ej säga bestämdt att han blifvit drifven på flygten. Om någon stigit upp som en sol så är det Hjerpe och äfven dimpit — äkta stockholmska — ned som en skinnpels (man begagnar ett annat prefix än skinnockså till pelsar) så är det också Hjerpe. Han får nu igen sina patenter och dermed är det för den här gången slut på de IIjerpeska tändstickorna. Det torde intressera er höra, att stadsingeniören Wallström samt ingenioren Rudberg — densamme som i Operahuset förevisade den vackra reliefen af Stockholm inom broarne — hvilka begge herrar fått uppdrag att uppgöra förslag till omreglering af en del af Claratrakten, nu till Handelsoch Ekonomikollegium inkommit med ritningar i detta hänseende, hvilka böra erbjuda någonting för Stockholms blifvande utseende särdeles vackert. Synnerligt präktig skulle Gamla Kungshölmsbrogatan blitva med sin 60 fot farbana (Drottninggatan endast 33 fot). Denna gata skulle enligt planen fortsättas Oxtorgsgatan uppföre till lika bredd. Ekonomikollegium lärer remitterat ärendet till Ötverståthållareembetet, som med utlåtande skall inkomma till Stadsfullmäktige. Det blir denna myndighet som i sista hand skall afgöra om detta förslag, hvilket naturligtvis blir törenadt med ofantliga kostnader. Hvad penningar dertill skola tagas få Stadsfullmäktige se sig om efter. Ni kan ej ha glömt hr Felix, den unge polacken, som var sekreterare hos hr Demontovicz och som gjorde den der vågade kurirfärden med depescher till polska nationalregeringen i Warschau. Ett rykte går här — och det säges att en väl underrättad person bekräftar det — att den unge mannen blifvit i Vilna arresterad af den beryktade Muraview och hans öde torde således redan vara afgjordt. Hr Felix lärer sedan ett par månader fungerat såsom Nationalregeringens hemige kommissarie eller guvernör i nämnde stad, men blifvit förrådd och såsom sagt kommit i len blodtörstige Muraviews klor. Det torde väl ej dröja länge innan man får full visshet nuruvida detta rykte är sannt eller icke. För någon tid sedan nämnde jag något m de gissningar som voro i svang rörande