Göteborgsposten – 13 oktober 1863, sida 2

för allting annat, är, att bli af med 916-delar af sina furstar och förmå de öfriga att styra det med någon vördnad för lag och frihet. Krigsförklaringen skall naturligtvis storligen öka hvarje exekutiv regerings makt; dess omkostnader skola utarma folket och göra det mindre förmöget att strida för de frioch rättigheter, som lofvades det vid utbrottet af 1813 års frihetskrig och ända hittills trolöst förblifvit ouppfyllda. Kriget skall ursäkta tillökningen i de militära rustningarne och det undertryckande af frihet i tal och skrift, som ännu återstår. Men om striden vore lätt och resultatet säkert, skulle Tyskland kunna ursäktas för det att det gripit till vapen; men sanna förhållandet är, att det rusar in i en kamp, i hvilken allt är emot det. Hvar och en vet, att Tyskland är mycket sentimentalt i hänsyn till den orätt innevånarne i Slesvig, Holstein och Lauenburg lida. Verlden i allmänhet delar icke denna sentimentalitet och har låtit sig nöja med att afvakta den till ett ordspråk blifna långsamma utredningen af en tysk tvist, i förhoppning om att någonting skulle inträffa och hindra den vid sådana tillfällen vanliga ändlösa ordtvisten från att mogna till handling. Men saken börjar nu verkligen se allvarsam ut. Af en officiel berättelse om förhandlingarne vid förbundsdagen ang. danska frågan synes förbundsdagen d. 19 sistl. Sept. ha kommit till den resolution, att danska regeringen icke sullfoljt sina förbundsförpligtelser i hänsyn till hertigdömena Holsteins och Lauenburgs konstitution, och att fförbundsexekutionen derföre måste tillgripas, för att tvinga till lydnad. Skylligheten att utföra denna exekution är lemnad åt de ssterrikiska, prenssiska och hannoveranska regeringarne, och Österrike och Preussen inbjudas att hålla sig redo, att, i händelse af motstånd mot förbundsexekutionen, jemte konungarikena Sachsen och Hannover uppställa en tillrå g truppkår, för att segerrikt understödja en kår af 6,000 man, som skall användas i första instansen. Saken är derföre utomordentligt kritisk, och den tron är i Danmark mycket allmän, att försöket att utföra förbundsdagens anspråk på inblandning i regeringen af Holstein och Lauenburg, verkligen skall komma att göras. Saken är ock allvarligare än den synes vara. Det skulle vara illa nog, om anfallet gjordes på Danmark ensamt, ett litet rike, men i besittning af en förträfflig arm6, som är väl kommenderad, godt ekiperad samt lifvad af den tappraste och mest fosterländska anda — dertill ett land som har en flotta tillräckligt stor att blockera hvarje förbundshamn och förstöra dess sjöhandel. Såsom det klarligen visade sig i den blodiga segern vid Idsted, är Danmark en katt, hvilken ingen kan leka med utan handskar på. Men då exekutionen väl blifvit satt i verket, skall Danmark icke sakna allierade. Sveriges regering uttalar sig i ett diplomatiskt cirkulär till sina representanter vid hofven i Paris och London med afseende på Danmark på ett sätt som tydligt visar, att den första följden af ett försök till förbundsexekution skall bli en offoch defensiv allians mellan de båda skandinaviska monarkierna, och den andra hela den svenska militärstyrkans läggande till de trupper, som Danmark kan ställa i fält. Saken skall ej heller förblifva härvid. Ingen tror, att Frankrike skulle med misshag se ett krig med Tyskland, deri det kunde tydligt visa, att det icke är den agressiva parten. Ett sådant tillfälle tyckes förbundsexekutionen skola lemna det, ty Frankrike har för längesedan tillkännagifvit, att om förbundsexekutionen utföres, skall det icke sitta stilla och tillåta Danmark inkräktas. England är utan tvifvel den svåraste makt i Europa att kunna ledas in i ett krig, men England har redan protesterat mot förbundsexekutionen. Det har många intressen, som förena det med Danmark, och äfven om dess statsmän voro mindre hugade att in blanda sig i en sådan tvist, är det dock ytterst tvif velaktigt, huruvida folket här i landet skulle kunna förmås, att lugnt åse sönderstyckningen af den k. familjs besittningar, med hvilken arftagaren till vår tron så nyligen förenats under hans undersåters bifall. Det synes obegripligt, att Tyskland — som drifves af sitt eget intresse att upprätthalla Europas fred, som har allt att 1örlora och intet att vinna af ett krig, som eger en klumpig och föräldrad organisation, illa lämpad för försvar och ännu mindre lämplig för anfall — skulle, till sina verkliga vänners sorg och förvirring och alla deras glädje, som af raceantipatier eller i följd af en aggressiv politik, äro dess fiender förstöra sina utsigter till frihet och med berådt mod tända facklan till ett krig, för hvilket dess mark skulle bli skådeplatsen och dess folk offren, för att smeka visa sentimentala sympatier och gifva effekt åt någon inbillad slägtskap. Vi hoppas, att de lärda professorer, hvilkas inflytande varit så olycksbringande verksamt i tändandet af oenighetsfacklan, skola fästa uppmärksamhet vid de sidor i Diodorus, som omhandla Greklands undergång och underrätta sina åhörare om, huru den emot Phoccerna utförda förbundsexckutionen och det krig som derpå följde banade vägen för slaget vid Cheronda och det grekiska oberoendets kullkastande vid Filips af Macedonien fötter. Postoch Inrikes Tidningar meddela i öfversättning lord Russells depesch till brittiska sändebudet vid Förbundsdagen i Frankfurt. Densamma, som är ett vigtigt dokument, har datum d. 29 sept. och lyder sålunda: Min herre! Eder depesch af d 21 d:s visar på ett öfvertygande sätt, att ställningen mellan Tyskland och Danmark börjar bli särdeles allvarlig. Ni berättar, att ett utskottsförslag blifvit Förbundsförsamlingen förelagdt, och af eder utredning af sagde förslag framgår, att de, som uppgjort förslaget, råda till förbundsexekution i hertigdömet Holstein, att omröstningen öfver förslaget kommer att ske den 1 okt., och att, i händelse af dess antagande, exekutionen kommer att ega rum inom tre veckor, den, såsom ni anmärker, kortaste tidrymd förbundsförfattningen tillåter. Det visar sig vidare, att de grunder, på hvilka förbundsexekutionen skulle stödja sig, äro af vidsträcktare beskaffenhet. IAF rat CAHUn. namlioenENLekutionenc föremål