Göteborgsposten – 13 oktober 1863, sida 1

XXXSIII. Maurice de Crespignys testamente. Richard Thornton hopvek ritningen och stoppade den i den ficka, deri han lagt vattenfärgsmålningen. — Sade jag or icke att Launcclot Darrell skulle göra sin blyertsyenna till sin förtrogna? sade han med låg röst. Vi kunna gerna knyta ihop denna portfölj, mrs Monckton; der är säkert intet mer, som kan hjelpa oss. Er faders minne kan näppeligen ha varit behagligt för den unge mannen efter den 12 Augusti. När han ritade detta kände han ej följden af det, som han gjort. Eleanor stod tyst och orörlig bakom dekorationsmålarens stol. IIon var blek, och hennes läppar voro hophyrässade och styfva i följd af den ansträngning, hvarigenom hon beherrskade sin sinnesrörelse. Men en låga flammade i hennes glänsande grå ögon, och hennes fina näsborrar skälfde af en konvulsivisk rörelse. Mr Thornton lade skizzerna omsorgsfullt tillbaka i den röda portföljen, hopknöt bauden och ställde den på sitt gamla ställe mot väggen. Derpå öppnade han landskapsportföljen och gick hastigt igenom de landskapsstycken den innehöll. Här är handen svag, sade Richard. Mr Launcelot Darrell har ingen känsla för naturen. Han kan bli en skicklig figurmålare, om han har lika mycken ihärdighet som han har talang. Hans målningar äro liksom han sjelf ytliga, artificiella och beräknade på effekt, men de äro talangfulla.