Göteborgsposten – 13 oktober 1863, sida 1

Ä — Men det är på tiden för mig att lemna ett svar på den fråga som framställdes i början af detta bref. — Ser man några spår af kriget här? Visserligen når oss ej slamret al vapen här, ej heller ser man tecken till krigets olyckor i de lysande ekipager, otåliga hästar och dyrbara drägter som öfverallt blända ögat. Saratoga är, likt Newport, en förstad till New-York; det är blott en andra upplaga af Femte Avenyen med tillägg af en brunnsorts vanliga såfängligheter. För de atlantiska städerna har kriget varit en gyllene skörd. Deras rikedom märkes ingenstädes bättre än på detta ställe, dit eliten från hvarje stad kommer, för att under en kort tid täfla i lyx och öfverdåd. Mina vänner skulle gerna vilja öfvertyga mig att det välstånd jag ser omkring nig är lika solidt som det är vida spridt, icke mindre verkligt än det är i ögonen fallande; med ett ord, att allt som här glimmar är guld. Unionen är räddad, säga de, och de olycksprofeter, vare sig uteller inländska, som vågat betvifla dess varaktighet, skola helt säkert inom kort stå förlägna. Våra armeer segra öfverallt. Södern är utmattad, oenig, förtviflad; dess krafter äro uttömda af hunger och höga priser; rebellerna stå nedslagna genom ramlandet af alla dess illusioner i afseende på främmande hjelp. Konskriptionen var ett nödvändigt steg, ehura oförsigtigt, och skall visa sig motsvara sitt ändamål, till följe af folkets trohet, lydaktighet och tålamod. Skatterna betalas ifrigt och med glädje (såsom också jag, hvad de ostliga städerna beträffar, sjelf bevittnat); fritt arbete kommer likt en fruktgifvande flod från Europa; de luckor, som uppstått genom rekryteringarne, tyllas åter at de nykomne; jordbruk och industri äro verksammare än någonsin. Den outtömliga rikedomen hos jorden tilläter produktionen att hålla jemna steg med konsumtionen; beväpningen af en och en fjerdedels million krigare, utrustningen af landoch sjökrafter trycka ej mera på Amerikas styrka än ett barn på en jättes arm. Folket tror på sitt lands framtid; de värdera dess pappersmynt liksom vore det guld, — nej de skulle ej ens vilja utbyta det mot verkligt guld. De frukta ej för sin nationalskuld — nej, de betrakta den såsom den största välsignelse, alldenstund den lemnar dem tillfalle att placera sina kapitaler säkert, utan att liksom förut behöfva våga dem på hvilken privat såpbubblespekulation, som helst. Guldet har under de sista en eller två månaderna fallit i värde; det skall bli al pari innan vi bli många månader äldre; det skall ej skattas högre än agnar. Folket skall identifiera sitt öde med statens; det skall utan fruktan åse utgifvandet at sedlar till hvilket belopp som helst. — Detta borgerliga krig, som hotade att bli landets ruin har visat sig som en stor välsignelse, alldenstund deticke blott satt landets energi i verksamhet, utan äfven grundat lardets kredit på en basis, hvilken ingen panie kan rubba; tyjden förlust som skulle uppstå af en kris skall fördelas på hela massan bland folket. Antagom att en panic uppstår, så kan likväl misstron till ens eget lands soliditet ej uppstå så hastigt som misstron till ett privat töretag. En person som hade händerna fulla af riksbankens sedlar skulle, vid första misstankan om att något ondt vore i görningen, finna det bäst att göra sig qvitt besagde sedlar med en förlust af fem procent. Den person som köpt dem kunde måhända sedermera finna sig föranlåten att sälja dem med en ytterligare uppoffring, t. ex. tio procent under deras sedelvärde. Han förlorade då sjelf ej mer än fem procent, eller lika mycket som den förre o. s. v. Afven om sedlarne fölle till blott 10 eller 5 procent af sitt ursprungliga värde, skulle de dock finnas i händerna