Göteborgsposten – 13 oktober 1863, sida 1

Chaise. Der var en karl, som hade något att visa på boulevarden, en grupp azuaver, ett landskapsstycko från skogen vid S:t Germain med personer till häst under ett löfhvalf samt en scen i Champs Elystes. Slutligen kom ett flyktigt blyertspenne-utkast föreställande en grupp i en liten kammare på en kafö — en gubbe sittande vid ett af en tampa upplyst bord och spelande åeart6 med en man, hvars ansigte ej syntes. Det var en gubbe med förnämt utseende i fattiggalant drägt, hvars fingrar tycktes krampaktigt och oroligt omsluta en liten hög napoleoner, som lag pa bordet framför honom. Der fanns en tredjo figur. Det var en välklädd fransman, som stod bakom gubbens stol, och i denne åskådare af spelets gång igenkände Elcanor den man, som öfvertalte hennes far att lemna henne på boulevarden, den tvire engelsmannens följeslagare. Skizzen var daterad den 12 Augusti 1853 — just den dag då Richard Thornton igenkännt liket i la Morgucs hemska rum. På teckningens baksida stodo följande ord: Skizz, hvaroster skall målas cn tafla, som skall kallas Den siste napoleonen — Robert Lance. IIufvudsigurens likhet med Georg Vane var omisskän nelig. Den mar, som varit hjertlös nog att bedraga sin slägtings vän, hade aftecknat den scen, hvari han utvecklat sin grymhet, men han hade ej varit nog förhärdad att utarbeta taflan efter sitt offers sjelfmord.