Göteborgsposten – 13 oktober 1863, sida 1

och aftontoaletter. kurtis skulle vara sysselsättning för dem och det skulle också dans men de bästa dansöreraa och beundrarne äro borta i kriget och deras änny återstå ende beaux — sådant är det namn som ame rikanska ladies gitva åt sina kurtisörer — äro knappt värda de bojor, i hvilka de skulle kunna qvarhållas. Om brokiga drägter kunde göra saisonen glad, skulle utan tvifvel de vackra besökandena vid Saratoga förvandla sommaren till en karneval. Det finnes dessutom något förtrollande hos det amerikanska täcka könet. Deras hy, om ock understundom blek, är alltid vacker och håret är glänsande och rikt. Magra armar och kantiga skuldror anträffas vid närmare beskådande här och der, trots de ofantliga qvantiteter stekt kyckling, och andra ej alltför etheriska födoämnen som af dessa verksamma tjuserskor konsumeras vid de tre eller fyra dagliga målen i hotellerna. Godt bull, runda former och blomstrande kinder kunna icke alla egenskaperna tillsammantagne hos det verldsberömda Congressvattnet meddela, der naturen sätter sig deremot; men drägterna äro rika samt ge ett tylligt utseende, och håret faller ned likt en ström af guld från de med juveler rikt besatta hårkammarne. Ehuru magra, äro ofta deras figurer eleganta, och flickorna i slynåren ha tandrader af den mest bländande hvithet; medvetandet härom håller också smilbandet på de söta ungarne i en oupphörlig sträckning. Dessa lefva här i ett slags familjärt systerskap och synas gå omkring, skrattande och utdelande ogonkast, icke blott på hotellernas piazzor utan älven på gatorna, obesvärade al öfverkläder och hufvudbonad, utan moder eller följeslagare, trippande omkring i små flockar från bod till bod, lugna i medvetande af sitt köns öfverlägsenhet och af männens chevalereska vördnad och goda uppförande. Hvad dessa senare beträslar tillbringa de, såsom jag förut antydt, sitt lif i en kretsgång af ohjelplig tråkighet. Bästa klasselr af amerikanare finnes här, och en resande har andrum efter den råhet och oförskämdhet som kommer en att äcklas vid blotta namnet at ångbåtar och jernbansvagnar. Men amerikanaren, må det sägas till hans beröm, är ska pad för affärer. Det är svårt för honom att med lugn njuta lifvet vid sitt Spaa, äfven under ett par dagar af nödvändig hvila. Män nen se nedslagna och uttröttade ut. — Många at dem ha utan tvifvel kommit hit för att upphjelpa sin helsa. Detta är också naturligtvis, då man ingenstädes i Förenta Staterna ser någonting som kan kallas för verkligen stark, blomstrande helsa. Hyn, som hos qvinnorna blott är blekaktig, är hos männen i allmänhet gulblek. En utmärkt statsman för hvilken jag omtalade wina intryck i afseende på nordstatssoldaternas smutsiga utseende, försäkrade mig vatt de voro rena nog tör att vara amerikanare. Det är, tillade han, en egenhet hos den anglosaxiska racen att under inflytande af detta klimat antaga en smutsig, jordaktig hy. Vid den ringaste ansträngning tränger gallan fram i deras ansigte. Detta är det klimat som blandade färgen åt våra indianers hy, och dess benägenhet till att till askfärg förvandla den anglosaxiska rödlätta hyn är icke mindre iän dess lika konstaterade egenskap att förvandla negerns elfenbenssvärta till en vissen och sjuklig brun valnötstärg. Den omvexlande hettan och kölden i vårt klimat är högst skadlig för den ursprungliga färgen hos de genuina racerna. Grattez le Russe et vous trouverez le tartare, är ett uttryck som jag hört en diplomat använda på detta folk. krapa yankeen, och ni skall finna den röde indianen, sade han.