Göteborgsposten – 12 oktober 1863, sida 2

målningar med blickar, vittnande om lifligt intresse och ständigt vexande otålighet, i sin åstundan att finna något, som skulle öfverbevisa Launcelot Darrell. — Ilvad menar du med det? frågade hon och sade derefter: hvad du går långsamt tillväga! Allt hvad jag vill veta om denue man, är om något kan bevisa att han var densamme som karlen på boulevarden; allt det öfriga rör mig cj. — Jag är rädd att vi ha misstagit oss hela tiden, sade Richard något nedstämd; jag är rädd att en af mr Darrells kamrater gjort dessa skizzer. Jag är rädd att ingen af dem äro hans egna. — Icke hans egna, säger du. Men hvarför — hvarför icke då? Emedan den första afdelningen, Cromwellerna och Rosorna äro alla tecknade med en prydlig autograf — Launcelot Darrell pinxit utförligt som om den unge mannen vore litet stolt öfver sitt namn. — Ja, jag förstår — än sen? — Skizzerna ur Londonslifvet, styckena med Lady Clara och sjelfmordet till ämne, hvilka äro mycket bättre än den första afdelningen, fastän jag skulle trott att de voro af samma person, äro alla tecknade med ett monogram. — Ett monogram? (Forts.)