Göteborgsposten – 12 oktober 1863, sida 2

blifvit hårdt kränkt i sin tro; men hon har ej velat uppväcka några lidelser (71), hvilka endast skulle ännu mera försvåra lösningen af den polska frågan och utsätta Europa för ett upprepande af medeltidens blodiga krig. andra sidan börjar Moniteur nu upptaga de häftigaste artiklar, som de engelska tidningarne innehålla mot Ryssland, utan att ett enda uttryck förmildras. I alla händelser kan det tagas för afgjordt, att harmen mot Ryssland börjar stiga inom såväl allmänna opinionen som kabinetterna, på grund af de skräckscener, som nu höra till ordningen för dagen i Polen och i och för sig äro ett kränkande svar på makternas gjorda framställningar. Det är förut pr telegraf bekant, att en rysk spion blilvit dödad i Ållotel PEurope? i Warschau, att huset derefter al ryssarne förvandlats till kasern, innevånarne fängslats och hotellegaren ålagts en skatt af 8 pret å inkomsterna. Denna åtgärd hade vidtagits efter ingångna förhållningsordres från Petersburg. Någon plundring har dock icke egt rum. I guvernementet Kiew grasserar general Annenkow. Han har låtit der utdela en grekiskt ortodox bondkatekes, i hvilken förekomma följande frågor och svar: Fråga: Ilvad bjuder dig din pligt, om du möter en katolik i skogen? Svar: Att jag skall slå ihjäl honom som en hund. Fråga: Fortjenar en katolik kristlig begrafning? Svar: Nej, ty hans kött är orent. Fråga: ilvem tillhöra alla de fält och skogar, som du ser ligga omkring din by? . Svar: Kejsaren, som skall skänka oss dem om vi befria honom från rebeller. Och likväl säga de officiela ryska tidningarne, att regeringen ej uppeggar den råa massans lidelser! Det är bekant, att ryska regeringen befallt de i utlandet boende polackar, att genast efter utgången af sina pass vända tillbaka hem vid stralf at att deras gods seqvestreras. Af olvanstående är det lätt att finna, huru förfärande denna befallning är. Vända de tillbaka hem, löpa de fara, att bli skjutna eller deporterade, stanna dei utlandet blitva de för alltid landsflyktiga och sin egendom förlustiga. Det heter, att general Berg är sjuk. Denna uppgift kan betraktas som första tecknet till hans afträdande från sin post. Det antöres neml. som tillförligt från Petersburg, att grefve Muraview Amurski (en annan bödel än den i Vilna) skall bli ståthållare i Polen. Sjeifva general Berg är nu ej längre nog stålsatt. Denne Muraview är densamme, som midtunder freden och i strid mot fördragen frånstal kejsaren at Kina Amurlandet. Det berättas om honom, att han nyligen, då han besökte sin broder i Vilna, yttrade att han ej förstår denne senares mildnet, han är alldeles poloniserad. Det är sådana blodhundar, som lämpa sig för en Alexanders mildhet. Tackunowshi har af nationalregeringen ställts inför krigsrätt, på det omständigheterna vid hans sista nederlag mätte närmare undersökas. Från Amerika föreligga nu utförliga berättelser angående de förut omnämnda drabbningarne i Tennessee eller, kanske rättare, Georgien. De ötverensstämma hufvudsakligen med hvad vi redan känna och bekräfta at nordtrupperna lidit ett grundligt nederlag. Man finner af allt, att sydtrupperna i Tennessee blifvit ansenligt förstärkta. På lördags morgon d. 19:de, då de gjorde första anfallet, hade sydgeneralen Bragg hos sig trupper från Mississippi, från Mobile i söder, trån Richmond och Lees armå i Virginien. När dessa detachementer började röra sig mot södra delen at staten Tennessee, till hvadl antal, på hvilka vägar och när de alla stötte till hufvudstyrkan, detta är punkter, angående hvilka nordtrupperna ej tyckas haft någon noggrann kännedom, och de tyckas ha varit ur stånd att beräkna till hvilken utsträckning sydtrupperna blifvit sålunda förstärkta. Sydgeneralen Lee måste ha afsändt en ansenlig styrka från sin arme vid Rappidan, under ögonen på nordbefälhafvaren derstädes. Efter allt utseendo visste nordgeneralen Me de icke, att Longstreet skickats frän den vid Rappidan midtemot honom stående armåen, och Rosecranz visste ej att hans motstandare förstärkts så, förrän efter det striden redan börjat. IIuru Longstreets kär kunde hemligt tillryggalägga atståndet mellan Rappidan och Tennessee River, kan ei förklaras. Denna sträcka. utgör dock