Göteborgsposten – 12 oktober 1863, sida 2

och en gruflig passion för republikanism. Derefter komm: vi ju till ett idylliskt lager. Vattenqvarnen — Rosa. Ros: och vattenqvarnen komma oupphörligt igen: Rosa i brud drägt, qvarnen i mänsken, Rosa i en simpel rödbrun kap ba, qvarnen i åskväder, Rosa sorgsen, qvarnen vid solned gängen. Denna serie är daterad tva år senare, då artister var dödligt förälskad i en vacker landtflicka i grannskapet Nu se vi icke Rosa mer och komma till den romerska pe rioden: artisten slår sig på det storartade och klassiska Den romerska perioden blir icke lång. Nu äro vi i Lon don, ja, vi äro upp till öronen i slutet af hufvudstaden Här äro skizzer från artistlifvet i Ciipstone Street och trakten kring Fitzroy Square. Här är Haymarket om afto nen. En operaloge. Lady Clara Vere de Vere. Lady Clara på blomsterexpositionen — i Hyde Park — på er konsert — aha! artisten är åter kär, och denna gång ä skönheten mycket förnäm och oåtkomlig. Här äro vinkar skrifbläck om ett tillämnadt sjelfmord; en ung man, son ligger öfver en palett, en tom flaska på golfvet, som inne hållit blåsyra, att döma af påskriften; en annan ung man som lutar öfver bröstvärnet på Waterloo Bridge en mån ljus natt, med S:t Paulis Cathedral i bakgrunden. Ja, de ha vi fullt upp med kirlek och förtviflan och en vild läng tan och det sjukliga och oangenäma själstillstånd, som van ligen följer på sysslolöshet och förtärandet af starka dryc ker. Vänta! ropade Richard Thornton plötsligt, vi äro all deles på villospår. — Hvad menar du med det? frågade Eleanor. Ho hade följt den unge mannens granskning af tekningar ocl