Göteborgsposten – 12 oktober 1863, sida 1

fattar Norrvikens fögderi, har af K. M:t e hållit tillåtelse, att få ur kronans förråd i Gt teborg låna 100 exercisgevär med bajonecte på vanliga vilkor. Nya Dagligt Allehanda har i dessa da gar intygat sanningen al det gamla ordsprå ket: När jag super, är det rätt. Hastä tidn. sjelf i i polska frågan på sin tid icke dro det ringaste i betänkande, att meddela fråm mande tidningars uppgifter om förhandlingarn emellan Frankrike och Sverige, och älven, on vi minnas rätt, ondgjordes på den off iciel. tidn., för det denna, liksom N. D.A. sjeltt nu klandrade dess meddelanden af nämnde upp gifter, — anser den det dock sin pligt lik mätigt, att nu opponera sig mot svenska tid ningarnes återgifvande af de utländska bla dens meddelanden om den svensk-danska alliansen. Men ej nog dermed, bladet uttu äfven med en oanständig bitterhet mot regeringen, för det denna icke redogör för förhandlingarnes gång och såmedelst vederlägger de nu korsande ryktena. Det heter nemligen: bå, i trots at alla allvarliga noter från en makt, som sjelf förklarat sig icke vilja gå i krig, det synes afgjordt att tyska förbundet kommer att verkställa sina hotelser, torde det i sanning icke vara för mycket begärdt att en nation, som blifvit förd till branten af ett vidt utseende krig, erhåller någon upplysning om sin regerings politik och de fördelar denna lofvar täderneslandet. Man torde med skäl kunna göra N. D. A. den frågan, om tillochmed de miktigaste staternas eringar bruka eller ens kunna, så länge diplomatien ännu har qvar sin forna karakter, framlägga för allmänheten pägående brinnande förhandlingar. Vi hatva sjolfva osta beklagat oss öfver vår regerings tystlätenhet i afseende på de diplomatiska angelägenheterna; men detta har varit då ingen ännu kännt bestämda riktningen af dess politik. Nu deremot är denna klar och tydlig för oss alla, isynnerhet efter oflentliggörandet af grefve M: anderströms sista note — och detta torde tillsvidare vara oss tillräckligt. elt fall ar N. D. A. dock kKonseqvent. Det fordrade på försommaren, att Sverige skulle skyndsamt inkasta trupper i Samogitien, göra en diversion in i Polen och med ett slag afgöra den polska frågan!. Utsigten till ett vidt utseende krig skrämde då alldeles icke vår barske kollega. Med all möjlig sympati för Polens sak och med varmt erkännande at Sveriges nära förbindelse till densamma, mäste väl hvarje fosterlandsvän likväl erkänna, att det varit en vansinnig handling af oss, all följa N. D. A:s lingorvisning, innan ännu vidden af makternas planer blitvit bekant, och innan vi på förhand erhållit deras garanti. Nu harmas N. U). A. äfven öfver, att vär stal förnedrar sig sjell, då den underställer vestmakterna sina tillgöranden i den dansk-tyska frågan. Det skulle naturligen, enl. N. D. A. vara bättre, att på egen hand göra en glänsande diversion. Det kallas att -frnedra sig, då en mindre stat, för fullföljandet af sir inslagna politik, söker att skaffa sig så många och mäktiga allierade som möjligt och derigenom kunna uppträda och handla med mera kraft och eftertryck. Skulle det vara N. D. A:s afsigt, att nu öppna en oppositionel kampanj mot regeringen, är tiden illa vald, liksom sjelfvn tälttåget iändamälslöst, om icke meningen skulle vara att göra visen al en ny -ägar liksom förr en gång. Fredsvänner quand meme finnas nog — men N. D. Å. är sannerligen icke någon pålitlig fredsvåän. Postoch Inrikes Tidningar ha, synbarligen under högre inspiration, redan på ett v ärdigt och dräpande sätt bemött N. D. A:s be