Göteborgsposten – 9 oktober 1863, sida 2

dricka vissa syror, sätta en magnetisk hatt på hufvudet och ställa sig på ett galvaniskt batteri; härigenom föres lifsprincipen omkring genom ådrorna och den dödbringande djefvulen utdrifves ofelbart. Men denna herrliga uppfinning gifver ej blott helsan tillbaka, den förminskar tillika en besvärligt tilltagande korpulens, likasom den ock besynnerligt nog, gifver en alltför kantig figur den för skönhetsmåttet lämpliga dimensionen. — Oaktade allt detta tviflar man dock på, att sonens uppfinning är så god som den af faderns pennor. Dyra tomter. I Paris har nyligen en reglering blifvit gjord af de summor, hvilka skola utbetalas till åtskilliga husegaro såsom ersättning för de tomter, som blifvit borttagna från deras egendomar tillfölje af de förändrin gar, som nyligen egt rum i anledning af gatornas utvidgning och andra vidtagna förskö ningar. Resultaterna af de bestämmelser, som för detta ändamål blifvit träffade, ha nu blifvit oftuntliggjorda och utvisa, till hvilket högt värde tomtplatserna stigit i flera delar af Paris. Så har t. ex. en qvadratmeter på Rue Richelien betalts med 700 francs, på Boulevard Sebastopol i närheten af Place du Chatelet, med 560 francs, i Avenue des Champs EIySGeS med 500 francs, på Rue S:t Lazare, i den delen som är närmast Chausste dAntin, med 4 å 500 sfrancs, på Boulevard Magenta med 380 sranes och på Rue de Varenne med 250 francs. IIuggormarne i Frankrike. Under senare åren ha huggormarne i Frankrike tillväxt till en sådan grad att regeringen tillrådt hvad som i Frankrike motsvarar landstingen att åt deras utödande anslå vissa årliga summor. Vi återgifva etter ett föredrag med anedning häraf hållet i Socickt dSacclimatisation, följande intressanta uppgifter ang. huggormarne i Frankrike. Dessa äro af tre slag: VIpera pelias, hvars hufvud är betäckt med mjuka skifvor i stället för fjäll; vepera aspis, som är öfverallt betäckt med fjäll samt har ett rubbigt hufvud och slutligen vipera ammodytes likaledes med ett fjälligt hufvud, men ändande i en spets. Dessa huggormar äro mycket ättretliga och ehuru de vanligen fly då en menniska nalkas dem händer det dock att de förfölja henne. De intränga stundom i husen och särdeles i mjölkkammare, dit de lockas af mjölken. De besöka ladugårdar der kreatur finnas, och krypa äfven för värmens skull in i bakugnar; men oftast införas de i husen i knippen af ris som begagnas för eldning. De ligga i dvala om vintern och visa sig åter på vårarne då de äro farligast. På morgnarne krypa de ej ur sina nästen förrän daggen försvunnit, och deraf härleder det sig, att landtfolket slår gräset för sin boskap tidigt på morgnarne. De som äro mest utsatta för huggormar äro skördemännen, emedan ormarne bruka lägga sig i sädeskärfvarne på lur etter råttor. Då en person blifvit biten af en huggorm bör en ligatur omedelbarligen läggas ötver såret för att förhindra gistets spridning. Såret bör deretter sugas antingen al patienten sjelf eller af en annan person, som ej har någon skada i munnen. Om då de båda fina hålen efter tänderna äro synbara, böra de brännas med ett glödhett jern; hvarom icke, gnides stället med amoniak. Till invärtes bruk tages ott eller slera glas bränvin. All öfrig behandling måste öfverlemnas åt läkare. UHuggormen har många fiender, isynnerhet kråkor, storkar och svin. Då en skog i dep. Haute-Marne var besvärad at huggormar, släppte egaren några vildgaltar i densamma, och inom kort fanns der blott högst tå ormar. Men efter förstörandet af ormarne vände vildsvinen sin gastronomiska talang åt de rika tryskelbäddar, för hvilka skogen var ryktbar, och gjorde så stor skada på desamma, att de samtliga måste utödas. Kort derefter visade sig likväl huggormarne åter i sådan förfäande mängd, att vildsvin ånyo måste införas. I några departementer har man redan anslagit summor för utödande af huggormar. År 1856 dödades blott i Haute-Marne ett antal af 17,415 och på sex år ha i samma departement dödats 57,000 stycken. Bäst åstadkommes dock deras utrotande genom att befordra förökandet af kråkor och svin.