Göteborgsposten – 9 oktober 1863, sida 2

— Jaså; det vill säga att han gör många hastiga utkast med blyertspenna och svartkrita — är det icke så? — Jo. — Då måste jag se mig om i hans atelier. En artist -— ja äfven den uslaste artist, den, som är mest fjerran ifrån snillets höjd, är dock säkert fästad vid sin konst. Han gör den till sin förtrogna, han förråder i sin atelier ogenerat tusende hemligheter, som han döljer för hvarje menniska. Hans blyertspenna är hans själs tolk, och hvilka osanningar än han vill komma andra att tro, så säger han sin skizzbok sanningen. Den skall förråda honom, om han är bedräglig, och upprätta hans anseende, om han är redlig. Jag bör se mig om i Launcelot Darrlls atelier, mrs Monckton. Om jag får se denne mans målningar, skall jag kanske kunna säga mera om mannen sjelf. (Forts.) Plockgods. Fransk domstolsepisod. Nyligen skulle i ett mål rörande mord inför en fransk domstol, ett vittne höras. Presidenten (till vittnet): Ert namn, förnamn och yrke? Vittnet svarar, och hvar och en tycker sig höra: Jen frömis dhorreur, (jag darrar af förskräckelse). Presidenten: Vittne, det är icke nu fråga om edra känslor, utan om ert namn. Vittnet: Jag har redan sagt det, hr president: Jean Frmpy, doreur (förgyllare).