Göteborgsposten – 9 oktober 1863, sida 2

2W—————qLödFrnHEn: nattsäck och öfverbevisar men stöd af den samma mannen att ha begätt mord. — Jag inser att jag varit mycket dum, mumlade Elennor nästan vemodigt. — Gud förbjude att du någonsin blir skicklig i er dylik genre. Polisspioner måste finnas, de äro vår civiliserade tids hyfsade blodhundar och mycket präktiga och aktningsvärda djur, när de samvetsgrannt uppfylla sin pligt men unga blonda damer böra ej begifva sig ombord på der galejan. Tänk derföre icke mer på den saken, Eleanor om Launcclot Darrell var den man, som spelade ccarte med din far den 11 augusti —53, så skall jag skaffa be vis för hans brottslighet. Lita på att jag skall göra det — Jag skall lita på dig, Richard. Mrs Monckton räckte Richard sin hand med någo visst drottningslikt i ätbörden, som om hon derigenom be kräftat ett fördrag mellan sig och sin gamle vän. Ocl liksom blomman af medeltidens ridderskap brukade lofv. alt utföra stora bragder öfver det juvelprydda korslika stet af ett svärd, så böjde Richard Thornton sitt ärlig hufvud och svor tro och lydnad öfver Gilbert Mockton unga hustrus hand. — Ännu ett ord, mrs Monckton, sade dekorations målaren, och sedan är det bäst att vi sluta samtalet, s att man ej undrar på hvad för hemligheter vi ha att an förtro hvarandra. Denne mr Darrell är ju artist? Måla han mycket? — Ja, rätt mycket; det vill säga, han börjar mycket