Göteborgsposten – 6 oktober 1863, sida 1

Article Image
——q — —— — — — pålagor och utskylder äro omöjliga att indrifva. Blokaden är heller icke mycket vinstgilvande för Norden; den kostar oerhörda summor, hvilka icke ersättas genom det obetydliga afbräck den tillfogar Södern. Södern eger krigsmateriel och proviant, det fattas icke tillförsel sjöledes, intet af Söderns djorsva och outtröttliga kapurskepp har hittills blifvit uppbringadt och nya strötvare synas i alla sarvatten. Södern har visat, att den med ringa befolkning och knappa tillgångar dock en ganska lång tid varit i stånd att värna sin Sjelfständighet; den har i nödens stund utvecklat alla de naturliga hjelpkällor, den förut, försänkt i dåsig liknöjdhet, värdslösat; den har stälsatt sin vilja och uthållighet och derigenom attvungit sjelfva fienden aktning. På slagtältet har den uträttat storverk med en arme, vida mindre än man från början förmodat. Till och med i Juni månad, då den var sulltaligast. uppgick den knappt till 270,000 man. De konsedererade Sydstaternas armå från Virgi nien står i norden under ötverbefäl af R. EB. Lee, en at Söderns utmärktaste generaler; dess tre armökårer kommenderas at Hill, Ewel och Longstreet och består nästan uteslutande af virginiska trupper, hvartill kommer en division trån Texas och två eller tre från Nord-Garolina; smärre truppafdelningar beskydda Richmond mot fienden, på halfön mellan Potomac och Jamesfloden och mot de armåkårer, som operera på kusten af Nord-Carolina. En annan armå skyddar Charleston och Savannah; dess befälhafvare är fransmannen Beauregard. Den tredje armåen opererar i Sydvestern under general Johnston, soderns skickligaste strategiker; i densamma tjenar en prins Polignac i spetsen för en brigad. I Texas kommenderar den skicklige artilleristen general Magruder. Vid sidan at dessa större armåer försvara ännu 6 å 7 betydande truppasdelningar, under sjeltständiga betälhafvare, åtskilliga hotade hubter utan att dock hittills hafva uträttat någonting af vigt. Bristen på transportmedel förorsakar dock de största svårigheter. Södern saknar totalt magasiner, den vet icke at någon ordnadt kommissariat. Hvarje gång armåön rycker fram måste man qvarlemna eller förstöra förråder, den utmattade soldaten kastar sin packning itrån sig och trupperna lida lika mycket af väderleken som af brist på lifsmedel. Då provianteringsväsendet saknar all metod, så måste armeön ofta en lång tid bortåt åtnöja sig med halfva — eller fjerdedels rationer. Allt detta gör naturligtvis alla större operationer omöjliga och förhindrar allt sullsöljande af sogern, ja till och med alla större manövrer och regelbundna fälttåg. Artilleriet, den biästa branchen i en krigshär, saknar hästar. Mest till hinders är dock nödvändigheten att leverera bataljerna utan reserv. Armåeerna äro så små, att vid en slagtning hvarje del deraf på en gång kommer i elden och man kan endast tillskrifva Söderns soldaters mod och tapperhet samt Nordens generalers oduglighet, att icke söderns armå blifvit totalt förintad. Den oundvikliga följden af ofvannämnda förhållande är likväl att trupperna efter hvarje drabbning, den må nu hafva varit stor eller liten, äro så uttröttade och ofta så decimerade, att man måste medgifva dem flera rastdagar, hvarigenom srukterna af en seger sålunda alltid åter gå förlorade. Armön har förträftliga generaler. Ehuru presidenten Jeffersom Davs, fordom sjelf en duglig officer och en tid krigsminister i Washington, tillfolje ar kroppssvaghet, icke personligen deltar i krigsoperationerna, leder han likväl deras gång. Främst bland de egentliga gencralerne framstår Lee, en allvarsam. djupsinnig och sannt religiös krigare. Vid hans sida stod, liksom Bliächer vid GÖneisenan,

6 oktober 1863, sida 1

Thumbnail