Göteborgsposten – 6 oktober 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förs. till Lady Audleys Hemlighet-4) Han var dock mycket tillsammans med Eleanor, ty mr Monckton fortfor, besynnerligt nog, att uppmuntra den uppmärksamhet, som den fattige artisten visade Laura, under det att Launcelot Darrell, som var för ytlig att länge hysa något visst tycke, och som å ena sidan mottog intryck af sin mor och å den andra smickrades af Lauras illa dolda beundran, omsider nöjde sig med att nedlägga sin hyllning på ett nytt altare och förlåta mrs Monckton att hon öfvergifvit honom. — Jag tror att Eleanor och min mor hade rätt, räsonerade den unge mannen i det han med vemodig slapphet öfvertänkte sitt öde. Jag tror att de voro klokare än jag. Jag bör gifta mig med en rik flicka. Jag sknlle icke kunna uthärda ett lif i armod. Ungkarlsfattigdomen är svår nog, men deri ligger åtminstone något artistiskt och rigenarliktChambertin den ena dagen och däligt vin den andra, Veuve Cliquot på Trois Fröres eller Caf de Paris om qvällen och svagdricka i ett vindsrum morgonen derefter. Men tänk äkta ståndets fattigdom och smutsige otreflighet i stället för yrande nöjen! — en sjuk hustru A v(. N. 2920