Göteborgsposten – 5 oktober 1863, sida 1

u———— on ——U ——— ta förslag kan ej nog starkt motstridas, ty dess utförande måste gifva anledning till trakasserier och obehag, hvilka man nogsamt känner af de jemförelsevis få brooch backtullar, som finnas här och der. Den, som erinrar sig de gamla accistullarne och den bittra ovilja, de uppväckte hos de trafikerande, skall säkerligen ej vilja tillråda antagandet af ett sådant system som utkräfvandet af vigunderhållningstull utaf de trasikeande. Bestridas kan väl ej gerna, att de närmast boende hafva mesta gagnet af det vägstycke, som stöter intill deras egor. Naturligt synes derföre att de itven böra bidraga mest till nämnda vägstyckes underhåll. Om nu staten, hvilket väl slutligen blir det troligaste, skulle vilja öfvertaga landets vägbyggnader och inordna dem under ett omfattande kommunikationssystem. blir den naturliga följ: den, att taxeringen skall drabba de förut un derhållsskyldige kanske vida kännbarare, än nu, då deras prestationer utgå in natura. Och det är för denna omständighet, som vi tro att allmogen ännu icke gjort sig full reda. Derföre var måhända frågan alldeles för tidigt väckt å det nu atslutade landstinget. Detta beslöt dock att ingå med en underdånig anhållan till K. M:t, hvari tinget skulle uttrycka sin önskan, att vägunderhållningsskyldigheten måtte skiljas ifrån jordbruket. För underlättande af vissa omständigheter vid jordbrukslåns upptagande har landstinget fattat det, såsom oss synes, ganska giltiga beslutet, att söka af vederbörande Hypoteksförening utverka medgitvande åt jordogande, som taga lån i föreningen, att hafva sina åbyggnader försäkrade likaväl i häradernas enskilda som i länets gemensamma brandstodsbolag. Ett annat beslut, atseende en vigtig kommunikationsleds befrämjande, var att landstinget skulle hos poststyrelsen begära inrättandet af postdiligenser mellan Göteborg och norka gränsen. Allt, som kan betordra ett närmande till brödrariket och en närmare samftärdsel med detta förtjenar uppmuntras och understödjas. En bland de vigtigaste frågor, som förekommo å landstinget, var den om inrättandet af en allmän läns-sparbank, i enlighet med den som redan förefinnes inom Stockholms län. Gagnet af dylika sparbankers inrättande kan bli af den största omfattning och komma att stegra sparsumhetsandan hos de arbetande klasserna på landet, likasom dessa banker otvifvelaktigt skola mäktigt bidraga till omintetgörande af detta utsugningssystem, för hvilket den lättrogne och ärlige arbetaren å landet så ofta varit utsatt såväl genom giriga husbönder som andra spekulativa affärsvänner. Nu kan arbetaren för hvarje vecka till sockenkomitön aflemna sin lilla besparing, derå erhålla kontrabok och såmedelst erhålla en väckelse till sparsamhet och förvärf, som t. ex. i Eng land hos de arbetande klasserna medfört så goda resultater, der systemet rätt utförts och handhafts. En kort redogörelse för planen med dessa länssparbanker torde vara af ej ringa intresse. Först finnes en hufvudbank, hvilken antagligen alltid kommer att anläggas i länets residensstad. Denna hufvudbank emottager både sjelf insättningar af penningar och genom sockenkomiteerna i länets olika kommuner. IIufvudkontoret är öppet hvarje söckendag. Minst två ledamöter af sockenkomitön sammankomma, för insättningars emottagande, i sockenstugan, eller annat till kyrkan närbeläget ställe, hvarje söndag å passande tid, antingen före eller omedelbart efter gudstjenstens slut. Den summa man vill insätta, tår för hvarje gång icke understiga 25 öre. Å —— -— ä -p-—TL—T—fk—