Göteborgsposten – 5 oktober 1863, sida 1

Eleanors Seger. Al förf. till Lady Audleys Hemlighet.) Den unge mannens ansigte mulnade. — Jag tror icke att någon menniska är felfri, svarade han. Jag har varit mycket fattig och varit tvungen att göra hvad andra menniskor göra, när deras börsar äro tomma. När Eleanor såg på hans mulna ansigte, erinrade hon sig att det ej var på det sättet, hon skulle spela sina kort, Den uppgift, hon föresatt sig, kunde ej lösas genom uppriktighet och öppenhet. Denne man hade bedragit hennes far, och hon måste bedraga honom. Hon räckte Launcelot Darrell handen. — Låt oss vara vänner, sade hon. Jag vill vara vän med er. Tvenne vittnen sågo denna utbörd. Laura Mason stod bredvid sin förmyndare och såg på gruppen vid solvisaren. Gilbert Monckton hade återkommit från staden och gått ut i trädgården för att söka efter sin hustru. — De skickade bort mig, sade Laura, när hennes förmyndare såg på Launcelot och Eleanor. Hon hade något ) Forts. fr. N:o 228.