Göteborgsposten – 2 oktober 1863, sida 2

ha varit brist på vatten och oberäknadt stor godsförsel. Danmarks förhallanden måste hädanefster komma att intaga en framstående plats i den svenska pressens diskussioner. Det är nu otvitvelaktigt, att ett närmare altal blifvit träffadt mellan Sverige-Norge och Danmark angående ett gemensumt försvar för den händelse utt tyska trupper skulle gå öfver Sidern, och att detta aftal skett med vestmakternas bifall, jemte deras medverkan i nändelse af behof. Vi behöfva ej för våra läsare ytterligare upprepa, att denna visshet om tagandet af ett så vigtigt politiskt steg är glädjande. Men denna känsla utat tillfredsställelse måste bli så mycket större, då vi finna af de senaste underrättelserna från brödralandet, att danska regeringen verkligen nu tänker handla och en gång för alla värna om sin oafhängighet, så långt Danmarks naturliga gränser nå — och med samma äfven den skandinaviska Nordens, ty gränsen är gemensam. Vi lyckönska våra vänner hinsidan Sundet till det steg deras regering tagit, och vi hoppas att det skall vara taget i god tid och med god foljd. Allt, som torfij tvar oss fran ovisshetens dimmor till en tast punkt, skall, då saken är rättvis, tillvinna sig vära innorligaste sy mpatier, och detta så mycket mera nu, som vår sak ju är gemensam och kan fordra gemensamma uppoffringar. I Danmark bestär, såsom våra läsare såkerligen erinra sig, ev något inveckladt representationsförhlällande. Först och främst ha det egentliga konungariket Danmark, Slesvig samt Holstein och Lauenburg hvardera sin särskilda ständerförsamling för asgörande af frågor, som angå de resp. landsdelarnes inre förhällanden. Men öfver dessa enskilda församlingar står en gemensam, hvilken har att förhandla om de angelägenheter, som röra landsdelarne gemensamt, eller ungefär samma ställning som här i landet landstingen will riksdagen, och denna gemensamma församling kallas riksråd. IIOlsteins ständerforsamling har ej velav under senaste aren skicka representanter till denna församling ; hvartore regeringen nödgades repliera på ständerforsamlingon allena. Men denna bildade genast opposition och alla regeringens sorslager motstriddes. Holstein blef, såsom helt naturligt var, derfore staldv isoleradt. På det atv detta ocgentliga och regeringsmyndigheten hotande torhällande måtte upphöra, beslot danske konungen, i sin egenskap al hertig utat Holstein, att skilja denna sin landsdel från närmare gemenskap med öfriga under honom lydande landsdelar. Derföre utfärdades i Mars innevarande år en kunglig skritvelse i denna riktning. Oaktadt tyska tärbundet strängt uppträdt deremot, har danska regeringen dock tortvandrat på sim väg — åtven med risk av der sorkastas m i ett krig med tyska törbuudet — denna gang stödd på Frankrike, England och Sverige som allierade, af hvilka det sistnämna landet är särskildt i saken intresseradt, emedan Slesvigs sydgräns af detsamma betraktas som Nordens gräns åt sudur, hvarwre ett intrång ötver den älven är ett intrang i Nordens integritet. Slesvigs förhållanden ha hittills varit mycket olyckliga, genom dess egna ställning. Dess innevånare ha sordrat tria författning Ar och klagat öfver aw sadana ej erhållits, men på samma gång ha dess ständer motsatt sig danska regeringens afsigter i denaa väg, derföre att de icke gatt i riktningen, att göra Slesvig och Holstein närmare sammanhängande. Majoriteten inom ständerna har derföre med en besynnerlig parlamentarism utgått ur ständerförsamlingen, men denna utgör icke något sannt uttryck för tolket, och danska regeringen måste derföre vara betänkt på att skafla sig tillfälle till att höra folkets röst. Detta kan endast ske genom liberala reformers införande i hertigdömet. Tilltället dertill är nu inne, alldenstund ständerförsamlingen upphätt sig sjelt, och hertigen-konungen dertöre är oinskränkt bestämmande. Danska regeringen har med anledning häraf äfven framlagt nämnda Förslag till grundlag ör konungariket Danmarks och hertigdömet Slesvigs gemensamma angelägenheter:, hvilket förslag vi antaga snart skall efterfoljas af en reform i Slesvigs egna inre förhållanden. Vi meddela här de mest framstående punkterna i ofvannämnda förslag : 18. Den lagstiftande makten i konungariket Danmarks och her g. Slesvigs gemensamma angeläanhafn, unonlen ;