Göteborgsposten – 2 oktober 1863, sida 1

XNVILäII. Laura Mason flyttade till Tolldale. Gilbert Moncktor sökte öfvertyga sig sjelf att det förnuftigaste skälet til hans äktenskap hade legat i hans önskan att skaffa si myndling ett pålitligt och passande sällskap. Flickan va mycket glad öfver att hon fick vara hos Eleanor, men hoi var också litet ledsen öfver att hon skulle flytta frå Hazlewood nu då mr Launcelots dervaro förlänade ställe ett nytt behag. — Dermed vill jag icke ha sagt att han är munter sade miss Mason, då hon var i farten med att afhandlmr Darrells förtjenster. Hau tycks aldrig känna sig lyck: lig. Han ströfvar alltid omkring, och ser ut som om har hade något ledsamt att tänka på. Det klär honom utmärk! väl; jag tror icke att han vore hälften så vacker, om han icke hade något ledsamt att tänka på. Han var faslig dyster och nedslagen, när du farit din väg, Nell; jag tror bestämdt att han var kär i dig. Mrs Darrell säger att han ej var kär i dig. Mrs Darrell säger att han icke var det, utan att han tycker om en annan — en helt annan en helt annan person. Tror du att jag är den personen, söta Eleanor? frågade den unga flickan, rodnande och leende, då hon såg på sin väns allvarliga ansigte. — Det vet jag icke, Laura, men jag hoppas att detta icke är förhållandet, ty jag skulle bli mycket ledsen om du gifte dig med Launcclot Darrell, sade Eleaaor. — Uvarför skulle du bli ledsen? — Emedan jag icke tror att han är en hederlig karl.