Göteborgsposten – 2 oktober 1863, sida 1

Miss Mason sköt ut underläppen och ryckte på axlarne med det täckaste uttryck af otålighet. — bet är mycket obeskedligt af dig, Nell, att säga så, utropade hon. Jag är viss på att han är hederlig. Eller om han icke är hederlig, så tycker jag bättre om honom för det, tillade hon med förtjusande inkonseqvens. Jag vill icke gifta mig med en hederlig karl, sådan som min förmyndare eller mr Neate, adjunkten i Hazlewoods pastorat. Korsaren var icke hederlig, men hur mycket höllo dock icke Gulnare och Medora af honom! Jag förmodar att det icke var hederligt af Giaourn att döda Hassan, men hvem skulle dock kunnat ge Giaourn korgen? Mrs Monckton försökte icke att disputera med en ung dam, som uttalade sådana tänkesätt. Lauras romantiska förbindelse stegrade blott Eleanors längtan efter den stund, då hon skulle anklaga Launcelot Darrell för falskt spel och bedrägeri. — Han skall bli gjord arflös och det genom mitt inflytande, tänkte hon. Han skall förskjutas af den qvinna, som älskat honom, i följd af min mellankomst. Och när hans lidande stigit till sin höjd, skall jag vara så obarmhertig mot honom som han var mot den gamle man, hvilken han bedrog och sedan lemnade åt sin förtviflan. Efter Eleanors ankomst till Tolldale hade fjorton dar förflutit innan hon råkade Launcelot Darrell. Hon hade föreslagit en utflykt till Hazlewood flera gånger, men alltid hade mr Monckton lyckats lägga hinder i vägen för hennes besök derstädes. Det såg ut som om hon icke skulle kunna draga någon nytta af att hon bodde på Toll