Göteborgsposten – 2 oktober 1863, sida 1

— ———ä— —!T— ömtåliga såsängligheterna, och om han der jemte vid sin sida i statsutskottet bemöda sig att erhålla personer med större erkänt förmåga, och (om uttrycket må tillåtas mig med större respekt, än den som de fyra besitter. Ilela legionen af tillbakasattabland hvilka hvar och en naturligtvis ansåg sig sjelf mest kompetent att erhålla plats något af de förnämligare utskotten, och före trädesvis i statsutskottet, hade länge trängta efter tillfälle att bestraffa hr Björck med för bigående at de öfriga lika ansvariga elekto rerna, som försigtigheten bjöd att icke angripa Om au hr Björck i statsutskottet varit sekun derad af verkliga förmågor i stället för de fyra, så skulle sannolikt det ofvan omför mälda Isbergs-anfallet uteblifvit, eller åtminstone skulle det hatva tillbakavisats annor lunda än som skedde. Af de nämnda syra uppträdde allenast hr Stråle, nu såsom oftia utan all egentlig effekt, och bland de öfrigt: utskottsledamöterna hr Hjerta med ett yt trande som gaf vid handen, hvad som allde les icke var okändt, nemligen att i afseende på anslagsfrågor är lika litet inom statsutskottet som hos ständerna konseqvensen det hvarpå mesta vigten lägges. ) För öfrigt lemnades hr Björck fegt i sticket af alla sina andra vänner, hvilka annars, då ingen fara är på tärde äro, minst sagdt, lika modiga som talfärdiga. Om nobless i tänkeoch handlingssätt vore en ibland de egenskaper om hvilka borgarståndets pluralitet verkligen vinlägger sig eller om densamma icke hade paralyserats a! den såfänga och afundsjuka som i mindre bevakade ögonblick så bjert framträder i nämnde stånd, så skulle hr Isbergs upprop till ståndet, att, ehuru de öfriga stånden redan bifallit utskottets framställning, ändock afslå densamma och bifalla låneanslaget till Norrtelje, icke vunnit framgång, af skäl dels att saken icke längre gällde om Norrtelje skulle få eller icke få lånet, ty den frågan var redan definitift afgjord, och dels att hr Isbergs hela uppträdande var riktadt mot hr Björck personligen. Att borgarständets pluralitet nu villigt underkastade sig och tillmötesgick hr Isbergs anspråk i Norrtelje-frågan, och att hr Björck Jemväl i åtskilliga andra frågor på den senare tiden lidit nederlag vid voteringar i ståndet, dertill ligger orsaken, utom de ofvan antydda skälen, ätven i den omständigheten att ståndets pluralitet icke vidare, sedan riksdagen närmar sig slutet, tror sig behöfva hr Björcks lerförinnan ifrigt eftersökta biträde, och tror sig kunna undvara hans råd och hans erfarenhet. Emellertid och oaktadt hr Björcks inflytande, af skäl som här blifvit mera antydda än utvecklade, men som dock torde blifvit temligen åskådliggjorda — icke är så stort i borgarståndet som tillförne, är ändock det anseende som hr Björck under sin mångåriga riksdagsmannaverksamhet förvärfvat sig hos svenska folket icke i minsta mån förminskadt. — Ja! jag tvekar icke att påstå, det de anfall af smäåsinnet och afundsjukan i den intimaste förening, som både nu och förut riktats emot honom, långt ifrån att förringa, tvärtom ökat och befästat hans stora anseende både såsom menniska och som offentlig man. Hr Björcks integra karakter, hans fosterlandskärlek, hans frisinnade tänkesätt, hans skarpsinnighet, hans vidsträckta erfarenhet, ) Borgarständet kan alldeles icke framför de ofriga stånden yfvas öfver konseqvens i beslutens fattande. Det är icke längesedan nämnde stånd ena dagen biföll att en inbjudning till medstånden skulle göras. Andra dagen, då en dylik inbjudning föredrogs, blef densamma afslagen emedan pluraliteten i ståndet då ansåg hela inbjudningsväsendet grundlagsvidrigt.