Göteborgsposten – 1 oktober 1863, sida 1

bland dessa, säger jag, dristar förneka hans integra karakter, eller hans oegennytta. Det är så vanligt att man i afseende på hvarje mera framstående representant gör den frågan: hvad vill han bli — hvad eftersträfvar han för egen del? Men jag har aldrig hört någon på fullt allvar ifrågasätta att hr Björck vill blifva något annat, eller mera än hvad han är, nemligen rt idmun i Göteborg och dernäst att vid riksdagarne reprosentera detta samhälle. Några af hans personliga antagonister i borgarståndet bemödade sig visserligeu, sedan riksdagen några veckor pågått, att igångsätta ett rykte om en minister SparreBildtBiörek-; men enhvar som kände till situationen, insäg lätt att i detta rykte, som uppgjorts uteslutande i afsigt att kompromettera hr Björck, icke låg ens en skymt af sanning. Inom hela representationen finnes troli gen ingen så hemmastadd som hr Björck i vårt ytterst invecklade statsförvaltningsmachineri, och ingen som bättre kan göra anspråk på att benämmas ett lefvande riksdagslexikon. Ingen representant följer noggrannare med, och ätter sig omsorgsfullare in i hvarje riksdagsärende af vigt, och ingen uppoffrar så uteslutande och så villigt sin tid och sina krafter på representantkallet som hr Björck. Han försakar alla de förströelser som hufvudstaden erbjuder, och som flertalet bland representanterna med begärlighet tillegna sig. Den enda rekreation som han försk aftar sig, är den korta, aldrig öfver en timma utsträckta morgonpromenaden i sin brors, redaktörens af Posttidningen sällskap; för öfrigt lefver han uteslutande i och för sitt kall. Han eger en förvånande arbetsförmåga och han tager den också skoningslöst i anspråk. Det är naturligt att kroppskrafterna hos en man som varit så länge med och som alltid arbetat med så ytterlig ifver, skola börja bli utnötta, och att äfven själskrafterna icke längre kunna ega samma spänstighet som förr. Deri torde till en väsendtlig del förklaringen böra sökas till den ömtålighet i lynnet, som numera stundom spåras hos hr Björck, hvars väsende annars är lika humant som älskvärdt!)