Göteborgsposten – 1 oktober 1863, sida 1

Advokaten observerade den tilltagande rodnaden med mycken oro. — Hon är kär i den der unge mörkögde Apollo, tänkte han. — Du har mycken omsorg om mrs Darrells utkomst, sade han. Jag trodde att du skulle blifvit förtjust öfver att få bo hos din gamla vän. Du kommer väl i morgon och tillbringar dagen hos Eleanor? — Ja, om ni vill. — Jag skall skicka vagnen efter dig, sedan jag åkt i den till Slough. Adjö. Mr Monckton red långsamt hem. Hans samtal med Laura hade icke varit helt och hållet angenämt. Flickans förvåning öfver hans giftermål med Eleanor hade retat och oroat honom. Det var liksom en protest mot de tjuge år, som skilde hans ålder från hans hustrus. Det låg då någonting abnormt och ovanligt i hans äktenskap, och de, som gratulerat och lyckönskat honom voro blott smickrande hycklare, som skrattade i mjugg åt hans dårskap, sedan de uppfyllt konvenansens bud. Advokaten red tillbaka till Tolldale Priory med mulen panna. — Denna flicka är kär i Launcclot Darrell, tänkte han. I sin barnsliga öppenhet förrådde hon sin hemlighet. Den unge mannen måste vara utomordentligt förtjusande, efter man blir kär i honom på det sättet. Jag tycker icke om honom; jug misstror honom och jag önskar att Laura ej blir hans hustru. Men ögonblicket derefter tänkto mr Monckton att hans myndlings giftermål med Launcelot icke var en så