Göteborgsposten – 1 oktober 1863, sida 1

H— — AA —— skulle bestämma hans åsigter och verksamhet jemväl i afseende på andra anslagstrågor, så ansträngde sig det parti hvartill hr Murön icke hörde, att älven vid denna riksdag utestänga honom från statsutskottet, hvilket också lyckades. Det är dock mer än tvifvelaktigt huruvida denna åtgärd var rättvis, eller ens i verkligheten särdeles klok. Det vissa är, att ibland de borgarstånds-ledamöter som insattes i statsutskottet, voro åtskilliga i afseende på sakkännedom alldeles icke jemförliga med hr Murcn. Men det är nu så med hvarje parti, som innehar makten, att det gör sig den tillgodo och placerar sina anhängare ötverallt der sådant låter sig göra. Om hr Murns parti vid riksdagens början varit mäktigast, så lider det intet tvitvel, att ju detta skulle förfarit precist lika egenmäktigt. Men till gengild derfore att hr Murn utestängdes från statsutskottet, har han med stor fyndighet beredt ledarne inom det motsatta partiet en mängd både små och stora förtretligheter, stundom verkliga nederlag, ofta korsat deras vill uttänkta planer, och ibland vid kritiska voteringar lyckats att förvärfva sig, eller förstumma, röster ur det andra partiet. Så länge de många, ofta diametrala jernvägsintressena hafva fritt spelrum, och bestämma våra riksdagars både karakter och riktning, skola personer med hr Murens skaplynne uppstå, anlitas och tillvinna sig inflytande. Under lugna tidsförhållanden äro dylika representanter alldeles icke farliga; men i oroliga tider, då stora politiska strider utkämpas, kunna de blifva samhällsvådliga, emedan de lätteligen göra sig till redskap tillochmed för despotismen, såvida den vill och kan befrämja deras intressen. Endast den omständigheten att hr Murän är borgarståndets vice talman, har föranledt mig att här ställa honom framför rådman Björck. Dessa män äro onekligen begge utmärkta kapaciteter, men i högst olika genre; de äro två storheter, men inkomensurabla. Det förekommer mig tillochmed, som skulle ingen af dem finna sig rätt belåtna, om man ställde dem i jemnbredd såsom politiska karakterer, hvilket också vore allt annat än rättvist. Är det obestridligt att hr Muröns, såsom riksdagsman, största talang ligger inom intrigens område, så är det lika obestridligt att på detta område är hr Björck honom så underlägsen, att de icke ens der kunna jemföras, Jag har tillochmed hört personer som känna hr Björck ganska noga, och för hvilka jag hyser stort förtroende, bestämdt påstå, att denne icke ens kan genomföra en intrig, helt enkelt af det skäl, att han dertill är allt för oförbehållsam, positif och ömtålig om sina grundsatsers och åsigters ofelbarhet. Ingen som med den ringaste uppmärksamhet följt hr Björcks mångåriga riksdagsmannaverksamhet skall bestrida, att han är en utmärkt politisk karakter. Icke heller att han besitter flera af de egenskaper som till höra en utmärkt statsman, och att han skulle blifvit en sådan, måhända af första ordningen, om icke den förvända sammansättningen at vår representation, genast från början af hans representantkall, gjort honom till partiman. Vära riksdagars karakter, men icke hans inre böjelser har bringat honom dertill. Men ufven såsom partiman ligga hans förtjenster, ej mindre än hans fel för öppen dag, och i hans egenskap af partiman spåras alltid system, men aldrig hugskott, än mindre beräkningar på personliga fördelar. Ingen ibland hr Björcks politiska motståndare inom riksförsamlingen och afundsmän mom det stånd han tillhör (det är icke ett fel, det är en förtjenst hos hr B. att han eger både motståndare och afundsmän) — ingen —